Det här med linslöss,

 
Himmel vad lätt det var att fota en WIP-bild av den här. Eller inte. Jag fick kasta godis till katten för att hon inte skulle sätta sig på den, och då hade jag ungefär femton sekunder på mig att knäppa ett kort. Hon är rätt ettrig, den där. 
 
Har mer än hälften kvar fortfarande. Har jobbat med denna i över en månad, men nu börjar den ta sig. Det här med mönster börjar bli svårt. Eller ja, det är svårt att inte upprepa de mönster man redan använt i tidigare verk. Framför allt när det är ett A2-papper man ska täcka. Men! Jag tror den kommer att bli fet (haha..) när den är färdig.
 
Hoppas att ni haft en härlig midsommarhelg, allesammans! 
 

Det här med svårfångade rubriker.

Det är över en månad sedan jag skrev någonting, och det verkar ju ha varit en relativt händelserik månad. Trillade av stolen häromdan när jag såg alla era kommentarer. Det gjorde samvetet lite tyngre, men hjärtat blev lite lättare. Fan vad fina ni är. Det är helt otroligt. Tusen tack för alla fina, uppyftande och genomvarma ord!

 

Min månad har inte varit så fartfylld. Jag har varit uppe i norrland, och den resan bidrog ganska generöst till den oförlåtligt långa frånvaron. Men! Jag har en massa saker på gång, och tids nog kommer allt att dyka upp här. Ingenting är dock färdigt och även om jag inte är ett big fan av wip’s så känns det som att det är bättre än ingenting alls.

 

 

Den här tavlan är obeskrivligt viktig för mig, och jag har lagt ner så mycket tid och kärlek

på den. Den mäter 90x90, och är alltså hyfsat stor. Det är en hel del kvar att göra, men jag ser faktiskt fram emot det. Jag hoppas att ni kommer att tycka om den lika mycket som jag gör. För det är nämligen första gången någonsin som jag känner såhär för en tavla. Normalt sett är tavlor någonting jag gör bara för att ha någonting att hänga på väggen. Den här har jag investerat känslor i. Så.. Ja. Jag hoppas helt enkelt att ni tycker om den.


The howl.

Allt tar längre tid än jag räknar med, och det kommer alltid massor av saker ivägen. Det låter fasligt negativt, men jag försäkrar er om att det är väldigt positivt. De saker som kommer ivägen är nämligen saker som är otroligt spännande. Jag vågar dock inte berätta riktigt vad ännu, men det är konstrelaterat och sjukt coolt. Märk väl ordvalet - sjukt coolt. Det är inte ett uttryck som jag slänger mig med i vanliga fall, men här räcker det knappt för att beskriva vad det är jag håller på med.





Det var inte helt lätt att fota den här. Det vad alldeles för mörkt, och det blev ett sådant fult blänk från lamporna i färgen. Jag ska försöka hinna ta ett bra och rättvist foto av den imorgon, innan jag säger hejdå till den och skickar iväg den till samma tjej som skulle ha påfågeln.

Förresten, ni som går i skolan - har/hade ni ett härligt sportlov?

Rost, och sånt där.


Gjort med 3H, H, 5B samt en stiftpenna (0,3mm, HB) från staedtler.

Grafitpennorna har legat på hyllan de senaste veckorna, så jag kände mig lagom rostig när jag började med den här. Tror att det behövdes en paus, för fy tusan vad bra det går och jisses vad roligt det är! När jag hade hållit på med denna i några timmar så insåg jag hur mycket jag faktisk tycker om det. Dessutom tror jag att den här kommer att bli hyggligt schysst. Men, även om den inte blir det så har jag tänkt ut ett pretty cool namn till den. Eller ja, jag tycker att det var fyndigt i alla fall. Det återstår att se vad ni tycker.

Hoppas att ni har haft en fin helg och så!
Puss!

Feline

Vet ni vad. Jag lade förra WIP:en på hyllan och började med någonting annat. Ibland har man helt enkelt inte den rätta känslan för att fortsätta på en teckning, och då blir det inte bra oavsett hur man gör. Det är skittråkigt när det inte blir som man har tänkt sig, men jag har upptäckt att om man får lite distans till det man håller på med så brukar det oftast ordna sig. Så, jag avvaktar och låter den ligga i ett par dagar. Om jag gör klart den så kommer ni självklart att få se den. Just nu håller jag i alla fall på med den här.



Än så länge har jag använt mig av pigmentliners i storlekarna 0,1, 0,3 och 0,5, samt blyertspennor i olika hårdhetsgrader. Inspirationen hämtades här, här och här.

Wip.

Jag ber om ursäkt för den fasansfullt dåliga bildkvalitén, jag har väldigt lite tålamod med kameran idag.



Jag har inte hunnit så långt på denna, men det är (eller ska bli) en sådan där sak med mycket mönster, färg och detaljer. Jag inbillar mig att när man gör dessa mönster så ger det ungefär samma effekt som stickning. Det är pilligt, enformigt, man blir väldigt trött i händer och huvud men det är ändå rogivande på något konstigt, och antagligen inte helt normalt, sätt.

Den är i a3-format och jag har, förutom blyertspennor i olika hårdhetsgrader, använt mig av pigmentliners i olika storlekar.



Och den här? Ja. Jag ser lite lätt bajsnödig ut, men det är hjärtepussar och de är till er.

Say whaaaat.

Jag har inte så mycket mer än den här WIP:en att visa. Det känns som att jag lider utav akut tidsbrist (alternativt så är det jag som är ofantligt långsam, har inte forskat så mycket i det), dagarna går så fort att det känns som att de inte ens börjat. Men, den ynka timme dagsljus som norrland bjussar på är faktiskt väldigt fin. Och väldigt uppskattad.



Oh, förresten. Jag var med om en mycket egendomlig sak häromkvällen.
Jag och min syster stod i köket och larvade oss, och helt plötsligt ser vi en jättehund utanför fönstret. Vi tänkte att det måste vara någon muterad ras, tills vi upptäckte att den hade horn. Det tog ett tag att greppa att det faktiskt inte var en genmanipulerad hornhövdad bjässe till hund (för det hade ju varit mycket mer logiskt), utan en ren. En livs levande. Med tillhörande familj.

Så, klockan elva en måndagskväll i december så traskade det alltså förbi en renhjord (nåja, de var åtminstone fem stycken) utanför vårt hus.
Vi bor mitt i ett villaområde.
I stan.

What's up, what's new.

Jag funkar så att när jag väl har fått en idé, då måste jag försöka förverkliga den på en gång. Åtminstone när det gäller konst. Jag fick en sådan idé igår kväll, och tvingade mig själv att sitta uppe tills långt inpå småtimmarna bara för att försöka få till någon form av struktur. När jag lade mig tyckte jag att det kändes bra. När jag såg den imorse kändes det.. well, inte så bra. Det var fyra timmar jag aldrig kommer få tillbaka, och skissen ligger numera i soporna. Så kan det gå.



Här är i alla fall någonting nytt (och inte på långa vägar färdigt) som jag fortfarande har en positiv relation till. Den här har lite olja i sig, så det ska bli spännande att se hur länge det tar innan det torkar.

Imorgon ska jag hälsa på tryckerifolket. Håll tummarna för att printern är ledig, för då får jag ta med mig reproduktionerna hem.

WIP1.

När jag har gjort någonting som jag inte är nöjd med, vill jag ofta söka upprättelse. Det är ganska lätt, men säkert inte så hälsosamt, att bli osäker så fort man känner att man har gjort en risig prestation. Att man lär av sina misstag är en rätt klen tröst. Men, vad ska man göra om man inte är nöjd? Att ge upp är inte ett alternativ, och att gräva ner sig känns lockande, men inte särskilt produktivt. Vad jag försöker säga är att det egentligen inte spelar så stor roll om man sjabblar bort och tappar bollen ibland. Det låter käckt, och jag är verkligen ingen käck och klämmig person, men även den allra klenaste trösten har en poäng. Man lär sig. Jag har lärt mig. Jag har lärt mig att man inte ska stressa, och att magkänslan oftast har rätt.

Jag har fått en del kommentarer som säger att jag borde göra ett porträtt på två personer in love, och det var med de kommentarerna i bakhuvudet som jag valde referensbild. Det är antagligen svårt att se vilket kärlekspar det ska föreställa, men det är i alla fall vår tids Romeo &Juliet.



Såhär långt har jag kommit efter drygt 10 timmar. Efter porträttet på Nevnarien så kände jag att jag ville göra någonting ordentligt, utan stress och med fokus på detaljerna. So far gillar jag den.

Det här är vad jag har lyssnat på för att komma i rätt stämning. Har ni inte spotify så kan ni hitta låtlistan här.

Creative block,

Förlåt! Förlåt för en askass uppdatering. Jag har inte hittat någon inspiration till någonting, och har världens creative block. Det är jättejobbigt när man så väldigt gärna vill göra någonting kreativt, men händerna vägrar lyda det hjärnan vill. Eller något åt det hållet. När jag har en sådan här blockering så fungerar det dock inte att bara vänta på att det ska gå över. Om jag inte pressar och fortsätter så går det aldrig över. Så, det här är vad jag har gjort de senaste dagarna.



Den är i a3-format, och den tar tid att göra! Blommorna har, än så länge, varit värst. Jag har ingen vit färg så jag har fått teckna och måla runt dem för att bibehålla papperets naturligt vita färg. Det är lite pilligt, men jag tror att den här kan bli cool. Så, det är nog bäst att jag fortsätter.

Hoppas att ni har det bra!

&just det. Ni som sade att WIP:en i inlägget nedan såg ut som Gerard Butler - you're so right och jisses vad glad jag blev att ni såg det!

Wip!

Kameran började helt plötsligt att fungera igen. Antar att det var 24-timmarsregeln och att den, på något magiskt vis, nollställde sig själv. Jag tror dock att det är lika bra att skicka in den ändå, den är ju knappt året gammal. Jag tog i alla fall en bild på det jag håller på med nu, och han blev lite för lik Mel Gibson för att det ska vara roligt. Jag hoppas att det bara är vinkeln, för det ska i alla fall inte föreställa honom.



Skägget är en plåga att göra, håret likaså. Det går definitivt inte fort, men det går i alla fall framåt!

fck.

Min kamera har gått sönder, och jag känner mig som en halv människa. Jag har testat allt, rengjort allt, bytt minneskort och batteri och allt som kvarstår är att skicka in den på reparation. Jag googlade problemet, och det visade sig vara ett fabrikationsfel. Det känns såklart lite bättre att det inte är någonting jag själv rår för, men likväl känns det ganska jättesurt att den kommer att åka iväg och vara borta i typ tre veckor.



Det här är i alla fall vad jag håller på med just nu. Jag har ingen fast plan på hur den ska se ut, men jag tror att den kommer att bli väldigt färgglad.


Cold WIP

Förlåt, förlåt, förlåt för att jag varit så himla off de senaste dagarna. Jag drog på mig en riktig monsterförkylning som, lämpligt nog, satte sig i halsen. Jag har en riktigt farlig whiskey-röst, och Golfarn vill inte prata med mig i telefon för att han tycker att jag låter precis som Sanna Bråding. Kul!



Mellan förkylning och jobb har jag inte hunnit göra så mycket annat än det här. Jag har varit fruktansvärt nitisk med denna, och det ni ser på bilden har tagit typ 10 timmar att göra. Referensbilden till denna teckning har legat i en inspirationsmapp väldigt länge, men jag har alltid dragit mig för att göra någonting av den eftersom den har känts lite som mitt Mount Everest.

Idag ska jag ha picknick i solen tillsammans med världens bästa Crook.
Vad ni än har för planer, så hoppas jag att ni får en fantastisk dag!


Guess who,



Ser ni vem det är?

Hon är inte mitt förstahandsval när det kommer till motiv, men hon visade sig vara väldigt användbar för det jag ville åstadkomma. Ska berätta sedan vad jag ska använda (det låter fel, i know) henne till.

Nu, off to work. Vet inte om jag jobbar eller inte. Schemat jag fått fungerar visst mer som ett trevligt förslag, än som någonting handfast att planera sina dagar efter.

Vad ska ni göra idag?

Bro',

Jag känner mig som en zombie idag. Har tvättat och städat sedan klockan åtta imorse. Jag glömde bort att käka, så nu har jag en huvudvärk (det är alltid något fel, ja) som vägrar ge med sig. Därför slänger jag bara upp den här lite snabbt.



Det här porträttet kommer alltså att bli en step-by-step. En ganska omfattande sådan. Det är tolv kort än så länge och den är inte ens nästan färdig.

Hursomhelst. Nu ska jag lägga mig i soffan, stirra in i taket och hoppas på att huvudvärken försvinner.

Hoppas att ni får en makalöst härlig kväll!


Fågelfredag,

Jag börjar misstänka att jag är hypokondriker, och att mina inbillningssjukor är så djupt rotade i mitt psyke att de förstör min verkliga hälsa. Jag vaknade klockan halv sex imorse av att jag hade ont i magen. Hur ofta har man så ont i magen att man vaknar av det? Den totala summan sömn blev alltså tre timmar. Mitt huvud känns som potatismos. Men, jag fick i alla fall tillfälle att börja på tavlorna.



Jag har vandrat in och ut ur dvala hela dagen. Trötthet och stress är två saker som definitivt inte är kompatibla med varandra. Snälla, håll tummarna för mig. Jag är lite orolig att jag inte ska hinna få ihop allt innan jag åker.

Hur har er fredag varit?


Muffins,

Klockan nio imorse bänkade jag mig på golvet för att måla. Tavlan är en present till mor och moster, och jag måste ha den färdig innan söndag. Så jag bör nog återgå till den. Tänkte bara visa lite snabbt hur väldigt organiserad jag är när jag målar. Jag har tappat bort paletten, så pappersarken fick agera färgbräde. Det fungerar hemskt bra.

Såhär ser det alltså ut.



Tack för de fina orden i de förra inlägget. Jag blev så himla glad när jag såg att ni tyckte om den!


Salem. Igen.

Jag hade tänkt skriva en halv spaltmil om min bisarra bankupplevelse idag, men ändrade mig snabbt när jag insåg att det var en väldigt negativt laddad text. Istället tänkte jag visa er hur mycket jag gjort på Salem. Jag jobbade med honom i fem timmar igår, och de fem timmarna syns knappt på teckningen. Det går plågsamt långsamt, men jag tror att det kommer att vara värt det i slutändan.



Anywhoooo.
Min syster bönade och bad på sina bara knän att jag skulle lära henne teckna, och det har blivit lite utav ett deltidsprojekt. Hon hade tydligen legat vaken inatt och längtat tills hon skulle få rita igen. Det bådar gott. När vi är färdiga så ska ni få se hur det ser ut.

Nu ska jag fortsätta med Salem.
Ha en alldeles extra fin måndagskväll!


Har ni lite tid över tycker jag att ni ska spana in min teckningskurs. Ni hittar den här.

on the drawing board

Ni vet de där dagarna då ingenting känns rätt, alla kläder sitter fel och allt känns färglöst och tråkigt och allmänt ljummet? En sådan dag har jag idag. Jag har verkligen försökt vara kreativ, för jag vill ju, men det blir liksom inte rätt. Jag blir så oerhört frustrerad då det händer eftersom viljan finns där, men den fysiska förmågan att översätta den till papperet verkar ha försovit sig.

Jag och Salem behövde en paus från varandra. Efter närmare tio intensiva timmar tillsammans så blir man rätt trött. Såhär såg han ut när jag lämnade honom.



Vad tror ni om bakgrunden? Ska den vara grå eller vit?


oh the sweetness



Jag slänger in en liten WIP, bara för sakens skull. Har inga förhoppningar om att ni ska se vem det föreställer. Om jag inte redan visste vem det var så skulle jag aldrig se det.

Det är i alla fall en utav mina favoritpersoner här i världen. Eftersom det är en favoritperson så kommer jag - om jag känner mig själv rätt - att lägga ner obscent mycket tid på den. Vilket är fine, för jag har ju faktiskt ingenting bättre för mig.

Tidigare inlägg
RSS 2.0