Blue,

 
Ni vet, den där känslan av att drunkna fastän du är så långt ifrån vatten som du kan komma. Då allt händer samtidigt, och du tappar kontroll och fokus och all balans. Hur mycket du än trampar så sjunker du längre och längre ner. Den känslan. 
 
 

Hiraeth

 
Tusch och softpastell.

hiraeth.
(n.) a homesickness for a home to which you cannot return, a home which maybe never was; the nostalgia, the yearning, the grief for the lost places of your past.
 
Ni vet, när man är sådär fullkomligt melankolisk och nedstämd och man facetime:ar med en kompis som bor flera mil bort och hon ser hur sorgsen man är och hon säger att hon kommer, utan att man ens hunnit säga någonting, trots att hon har så många andra viktiga saker att göra - det är kärlek. Empati är möjligtvis den absolut mest värdefulla egenskapen en människa kan besitta. 

Ovanstående artwork är, precis som förra, inspirerat. Tänker inte alls ta åt mig äran för idén. De bästa idéerna kommer nämligen från andra håll. Så, var vaksamma var ni har er. Hitta den och var rädd om den  ♥



LaLina

Gjord med blyertspennor i olika hårdhetsgrader, färg, färg och massor utav färg.

Det är lite dålig skärpa. Fick liksom inget bra foto av den (mitt tålamod är inte det bästa nuförtiden), så ni får tänka er den med lite klarare färger och lite skarpare detaljer. Jag ska se om jag lyckas göra en kraftansträngning och ta en bättre bild av den i helgen.

Jag har alltid sådana problem med att komma på vad jag ska skriva. Jag får ihop stycken som ser bra ut, men så raderar jag dem - för de känns så onödiga. Ibland är det svårt, och jag börjar misstänka att min hjärna långsamt håller på att förvandlas till potatismos (sådant där geggigt, klumpigt skolpotatismos) eller någon substans med liknande konsistens. Så jag tror att vi nöjer oss där. Innan jag tar bort det här också.

Det är förresten med glädje jag skriver att vår gemensamma spotifylista fortfarande fylls på med fin musik. Vill du också prenumerera och lägga till dina favoritlåtar så hittar du listan här.


Ha en underbar helg nu allesammans, och glöm inte - var rädda om varandra. På riktigt, den här gången. Var rädda om era vänner, er familj och de människor som ni älskar och uppskattar och bryr er om. Kramas. Säg snälla saker. Visa att ni bryr er. Kramas lite mer och när ni tror att ni kramats färdigt, håll kvar i några sekunder till. Bara för att. Inga konstigheter. Ta hand om varandra!

Oh, snap.

Jag försöker att experimentera lite. Jag testar lite olika saker för att se vad som känns och blir bäst, men också för att inte helt snöa in på samma sak. Utveckling är en himla bra sak, och kör man på samma sak hela tiden så blir man visserligen jättebra på det, men man utvecklas inte lika mycket. Jag gör åtminstone inte det. Skulle jag stå och trampa med samma teknik hela tiden så skulle jag bli så uttråkad att jag antagligen skulle lägga av helt och hållet.




Gjord med blyertspennor i olika hårdhetsgrader, akvarell och promarkers. Den svarta bakgrunden, samt texten, är tillagd i photoshop.

Det känns ganska skönt att den här, efter skamlöst många (50+) timmar vid ritbordet, är färdig. Den är inte den mest tidskrävande teckningen jag någonsin gjort, men den är definitivt en utav mina absoluta favoriter so far. Varför vet jag inte. Det kan vara känslan jag hade under hela processen, det kan vara färgerna men mest troligt är det texten. Jag försökte att vara så sparsam med mönstren som jag bara kunde, som en kontrast till det jag tidigare gjort. Enkelt är bra. Och ibland är - även om det är väldigt sällan - less faktiskt more.

Jag kunde dock inte bestämma mig för vilken som såg bäst ut. Jag har oerhört svårt för att vara objektiv när jag suttit med någonting så pass länge. Vad tycker ni? Vilken gillar ni mest? Den svarta, eller den vita?

fokus.

Jag lade inte ner så våldsamt mycket tid på denna, jag ville att den skulle kännas mer som en illustration än som en blyertsteckning. Nu hade jag tänkt göra någonting liknande, fast på en duk. Om det blir bra återstår att se, men man måste testa allt once och ja.. Önska mig lycka till. Tror att det blir en del ganska pilligt penselarbete om man ska få till alla pyttedetaljer.

Den är gjord med blyerts, akvarell, akryl och pigmentliners i olika storlekar.

Aaaaanyway -
Har ni en bra helg, allesammans?

finding faith,

Jag har aldrig svarat på så många mail, som jag gjorde under förra veckan. (Det är nästan så att tangenterna börjar kännas lite nötta). Det är helt fantastiskt hur fina människor det finns här i världen. Jag svävar i princip på moln, och börjar känna en lätt släng utav hybris. Nu är det dags att landa igen. Tack, är i alla fall det jag vill ha sagt. Tack för allt snällt.


Finding faith.

Jag hade lite problem med att inte upprepa mig alltför mycket i den här. Det vore ju sådär kul om man lyckades göra någonting som inte skiljde sig så mycket från det man gjort tidigare. Nästa på schemat är någonting liknande, fast med lite djurmönster.

Förresten! Det är så jäkla roligt att så många är intresserade av reproduktionerna. Det hade jag verkligen inte räknat med. Jag blir dock döglad, och smått generad. Kul, kul, kul, kul!!

Det här med slagkraftiga rubriker,

Det känns lite som om min hjärna har sprungit ett maratonlopp. Jag känner mig psykiskt utmattad, och vet knappt vad jag heter längre. Den här teckningen har varit otroligt krävande, fruktansvärt rolig, oerhört hjärtslitande och smått yrselframkallande att göra. Det är inte bara den mest detaljerade teckningen jag någonsin gjort, utan också den mest personliga. Den är lite konstig, precis som det ska vara. Eller något åt det hållet.  Jag vet inte vad mer jag kan säga om den, annat än att jag verkligen hoppas att ni gillar den.



Den är gjord i a3-format, med akvarell , akryl och blyerts. Den är lite gällare i färgerna än vad bilden visar. Det neonrosa gör sig inte särskilt bra på bild, och den är egentligen inte alls blå i tonen. Det börjar bli dags att införskaffa en större scanner.

&just det. Om jag skulle trycka upp reproduktioner (såsom bästa Johanna gör) av mina teckningar, är det någonting ni skulle vara intresserade av att köpa?

Hands,



Det är ett par stycken av er som har frågat mig om jag inte kan göra en How To: Händer. Och jo, jag skulle hemskt gärna vilja göra det. Om jag kunde. Sanningen är att jag är väldigt dålig på att teckna händer, och jag har inget speciellt sätt att teckna dem på. Men, är man dålig på någonting så får man träna på det tills man blir bättre. Bilden ovan är mitt semiseriösa försök att bli bättre på att teckna händer.

Jag ska fortsätta att träna på dem, och så fort jag har kommit på ett bra sätt att rita dem på, så fixar jag ihop en How To. Låter det som en bra deal?

Den är gjord i blyerts och akryl på vanligt papper i a3-format.

C:iT.


Utförd på samma sätt som de andra, med akvarell, akryl och blyerts.

Jag vet inte hur jag känner när det kommer till alla färger och mönster. Det är lite för mycket. Jag tror att jag måste försöka skala av dem lite, göra dem lite cleanare. Det är askul med färg och superspännande med mönster, men jag vill inte att det ska se rörigt ut. Den var i alla fall rolig att göra, och det är ju huvudsaken.

Hoppas att ni har haft en fantastisk helg!

Finish it.



Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitén. Scannern var inte samarbetsvillig, så det fick bli ett foto. Den här är inte fullt lika stor som de andra. Den är gjord på ett a4-ark, men konstigt nog tog den nästan lika lång tid att göra ändå. Tror att jag har fastnat i det lite smutsigare sättet att teckna och måla på. På något sätt känns det bättre ju mer färg man har på händerna.

Den är gjord med akvarell, blyerts och akryl.

Through the sands of time,

Jag har insett att massproduktion av porträtt egentligen inte är så spännande. De är fina att titta på, men vad har de egentligen för mening? Då konst är ett rätt så vackert språk så känns det ännu finare om man kan förmedla det på ett bra sätt så att det faktiskt betyder någonting. Förstår ni vad jag menar?

Porträtt är jätteroligt att teckna, och jag kommer aldrig någonsin att sluta med det, men vad är roligare att hänga på väggen - ett porträtt på Salem Al Fakir eller en sådan här teckning? För, även om den här har en viss betydelse för mig så kan den säga någonting helt annat till någon annan. Det är det som är så himla fint. Det är så universalt, på något sätt.


Through the sands of time,

Den här är gjort med akvarell, akryl och blyerts. Formatet är A3, och eftersom jag bara har en a4-scanner så är detta ett foto av teckningen.

Minns ni förresten att jag sade att jag hade någonting jag ville visa för er? Det jag hållit på med i flera månader nu, men som jag inte vågat berätta om för att jag inte har vetat när det skulle vara färdigt? Det är i alla fall snart klart, och jag ska berätta om det lite senare ikväll och jag hoppas verkligen att ni kommer att gilla det.

you've got to push through

När jag får en creative block så måste jag, precis som jag berättade i förra inlägget, pressa igenom det för att det ska smälta bort. Det är tungt och inte speciellt roligt, men när man vet att det faktiskt inte är omöjligt att komma över det så blir det lite lättare. Ibland tappar man helt enkelt motivationen.

För mig fungerar det inte att bara strunta i det och vänta på att det ska gå över. I själva verket tecknar jag nog mest när jag varken har inspiration eller vilja. Låter det konstigt? Jag tror att alla kreativa människor har sina egna sätt att ta sig igenom dessa perioder, och om jag skulle vara passiv och ignorera blockeringen så skulle jag säkerligen få vänta väldigt länge innan den försvann.

Men, hur roligt skulle det egentligen vara om det alltid var smärtfritt och enkelt?




Det här är slutresultatet på wip-bilden ni såg i förra inlägget. Jag har blandat blyerts, akvarell och akryl. I verkligheten så skimrar den på en del ställen, men det syns inte på bilden.

My strange condition,



Jag tycker att det är jättesvårt att teckna fantasimotiv. Det är någonting jag måste träna, och bli bättre på. Hur svårt det än är att teckna direkt ifrån huvudet, så var den här grymt rolig att göra.

Jag använde mig utav massor av akvarell samt blyerts i olika hårdhetsgrader. Den inscannade teckningen blev lite blaskig i färgerna, de är väldigt mycket klarare i verkligheten.

Just nu håller jag på med ett porträtt på en utav mina absoluta favoritskådespelare. Hade jag haft en fungerande kamera så hade ni fått se hur den ser ut so far, men det får helt enkelt vänta en dag eller två.

Ha en fin kväll!

RSS 2.0