Hiraeth

 
Tusch och softpastell.

hiraeth.
(n.) a homesickness for a home to which you cannot return, a home which maybe never was; the nostalgia, the yearning, the grief for the lost places of your past.
 
Ni vet, när man är sådär fullkomligt melankolisk och nedstämd och man facetime:ar med en kompis som bor flera mil bort och hon ser hur sorgsen man är och hon säger att hon kommer, utan att man ens hunnit säga någonting, trots att hon har så många andra viktiga saker att göra - det är kärlek. Empati är möjligtvis den absolut mest värdefulla egenskapen en människa kan besitta. 

Ovanstående artwork är, precis som förra, inspirerat. Tänker inte alls ta åt mig äran för idén. De bästa idéerna kommer nämligen från andra håll. Så, var vaksamma var ni har er. Hitta den och var rädd om den  ♥



it's alive.

 
Texterna som, enligt min egenhändigt hopkokade hittepå-kutym, skall bifogas med bilder och teckningar har alltid varit den mest komplexa biten. Det är svårt att veta var gränsen går, hur öppen det är "okej" att vara och hur mycket man klarar att dela med sig av när man är norra halvklotets mest konflikträdda människa. Så, i vanlig ordning tror jag att vi får nöja oss med det Sky Ferreira-inspirerade porträttet, och sedan gå ut och njuta av det fantastiska vårvädret som Stockholm bjuder på idag. 

Var snälla mot varandra

superianation,

 
Superianation:

|səˌpi(ə)rēəˈnā sh ən| (superiority + alienation)
n. frustration due to other people not understanding everything exactly as you mean it, not processing emotion in the way you do, or generally not being as smart as you.

 

Jag hoppas innerligt att ni mår bra, allesammans! Det har varit lite tumbleweed-varning i kommentarsfälten, vilket är fullt förståeligt med tanke på att hela bloggen osat stäpplöpare och dammsamlare under en rätt lång period (men det går framåt!). Har ni tid, ork och lust så får ni gärna slänga in ett ord eller två så jag vet att ni fortfarande lever och har det bra!


Perception

“Beauty is no quality in things themselves: It exists merely in the mind which contemplates them; and each mind perceives a different beauty.” ~ David Hume.

Undertill.

 
Här är ännu en sak som jag hittade i en bortglömd mapp i datorn. Jag hade en period för ett tag sedan då  jag helt och hållet ägnade mig åt att teckna trasiga, smutsiga och allmänt coola saker (tänk skelett, mörker och svärta). Jag är fortfarande väldigt fascinerad av skelett och jag tycker att de är vanvettigt vackra.

Anananas.

Har hittat en hel massa illustrationer och teckningar på datorn. Ni vet, sådana där saker som man bara rycker på axlarna åt och inte har lagt ned alltfär mycket tid på. Sådana saker som aldrig riktigt känns värda att visa upp. Men, eftersom jag helt och hållet övergått till monsterprojekt (saker som tar en halv miljard år att färdigställa, typ), så blir det ju lite tomt här. Då blir dessa småprojekt en rätt okej utfyllnad. Framför allt om man GIF:ar till dem i tokiga färger. 

 
 

Realism.

Jag lämnar denna öppen för tolkning, och passar samtidigt på att skicka ut en massa virtuella kramar till er allihopa. En extra stor kram går just nu till världens bästa Kan Dee

I'm going to leave this open for your own interpretation, and at the same time I'd like to take the opportunity to send out a virtual hug to each and every one of you. An extra big hug goes out to the very talented Kan Dee!
 

För min syster.

 

Jag hade egentligen inte tänkt publicera denna. Den känns nämligen inte helt rätt. Det finns många saker som aldrig någonsin känns helt färdiga, och det är okej - men att det inte känns helt rätt är inte det. Okej, alltså. Det här med att den inte känns helt rätt speglar visserligen hur jag känner mig just nu - inte helt rätt, så då kanske det är okej ändå.


och hela världen luktar smultron,

Nätterna är min absoluta favoritpunkt på dagen. När alla andra sover och det är sådär väldigt fridfullt och tyst. Sommaren ger ju såklart de allra bästa nätterna, och även om de norrländska sommarnätterna är rätt oslagbara med sitt ständiga ljus, så bjuder Stockholm på en del rätt magiska soluppgångar. 

Häromnatten satt jag ute på balkongen, precis vid gryningen, och allt var alldeles stilla. Det doftade svagt av smultron, luften var sval och fåglarna hade just hittat sina röster igen. Det är något väldigt speciellt med att se världen vakna till liv, och den här sommaren ska jag se till att uppleva så många soluppgångar jag bara kan.

 


Det här med sommarnätter,

 
 
 
Den här väldigt färglösa kreationen var tänkt som en slags midsommarhälsning. Nu blev den en dag försenad, men bättre sent än aldrig. Eller något åt det hållet. 
 
Jag hade en väldigt fin midsommarafton och för första gången någonsin ser jag fram emot nästa års firande. Den började så fint med god mat och vilda fotbollsmatcher, och avslutades med en magisk månskenspromenad. Det låter ungefär lika idylliskt som det var. 
 
Hoppas att ni också hade en ljuvlig midsommarafton, och att den var full av skratt och värme och härliga människor!

I'd like to remain a mystery.

 
Någonstans på vägen har jag tappat mina ord. Jag skriver, raderar, skriver om och tar bort. Jag älskar ju ord. De är ju så vansinnigt tjusiga många utav dem. Det var någon som sade att vad man än vill göra i livet, oavsett om det är text eller bild eller fotboll eller matlagning, så ska man ägna en stund varje dag åt det. Så det kanske är ett bra ställe att börja på. 
 
 
 
Annars då? Har ni det bra?

“I'm quite illiterate, but I read a lot.”

Ibland är det så jävla svårt att överföra det man har i huvudet till något fysiskt. Ibland är det svårt att inte använda sig av svordomar, och ibland är det svårt att göra någonting annat än att läsa.

Eftersom tjugohundratrettons första månad har varit katastrofalt fattig (ur ett kreativt perspektiv, ur alla andra perspektiv har den varit magisk) så föreslog en utav mina allra finaste vänner att vi skulle ha en liten teckningsutmaning. Det är ingenting superseriöst, men ändå väldigt bra sätt att komma igång igen. Det första ordet vi skulle illustrera var magi, och min tolkning ser ni här under.

Årets första månad har, bland annat, bestått utav en väldans massa böcker. För mig är böcker den allra renaste formen av magi. Jag kan, och jag är säkerligen inte ensam om detta, förlora mig i en bok och helt och hållet stänga ute allt annat (mina Harry Potter-böcker är så nötta att ryggarna har lossnat). Det är jag oändligt tacksam för. Det är en välkommen verklighetsflykt, och sådana behövs.  

Har du någon favoritbok? Vilken, i sådana fall?


Om man definierar ljus och mörker så är mörker ingenting.

Det är väl ungefär så det är.
 
 
Hoppas att ni har en fin vinter var ni än befinner er.

Att tappa förståndet.

Den här är gjord i ordentlig feberyra, så den är väl inte tekniskt perfekt. Men, then again, så har det ju ingen betydelse. Egentligen. Den är, hursomhelst, gjord med blyerts och akvarell.  

Den svåraste biten med det här är egentligen inte själva målandet eller tecknandet, det är att hitta någonting inspirerande att skriva. Balansgången mellan det personliga och det privata är, åtminstone för mig, väldigt svår. Fast å andra sidan så har jag svårt att tro att någon tittar in här för texternas skull, och det är ju en himla tur för mig. Hah. 

5 är i alla fall antalet veckor som jag hostat. Doktor-hostmedicinen fungerar inte, och det gör snart inte jag heller. Jag är oändligt trött. Så, om någon har ett (eller flera) tips (vad som helst (bokstavligen - jag gör vad som helst)) på vad man kan göra för att bli av med hosta så mottages dessa med tacksamhet och glädje.

Mvh,
en sömndepriverad (är det ens ett ord?) Frida.


Det här med vanvett.

Dessa är gjorda med blyerts och bläck, och tröjorna finns att hitta här och här.
 
Ibland kan det vara roligt att variera alla dessa blyertsteckningar med lite mindre seriösa saker. Som de här tröjorna till exempel. Det här är lite pinsamt (jag skäms, på riktigt) men jag har lite över 70 tröjor i min garderob. Då har jag bara räknat de lite tjockare varianterna. Har antagligen (uppenbarligen) utvecklat någon form av tröjberoende. Spännande. Man kan ju ha tråkigare besattheter. 
 
Förresten! Tack för alla oerhört goa kommentarer som ramlat in den senaste veckan. Hade nästan glömt hur mycket kärlek och omtanke och värme det faktiskt bor i det här hörnet av vårt internetuniversum. Jag önskar att jag kunde krama om varenda en utav er. Har sagt det förr, men det blir liksom aldrig gammalt - ni är fantastiska! Tack!

and a heart like the fourth of july,

 
 


Bilden är klickbar. Gjord med akvarell. Och tålamod. 

Den här gjorde jag för rätt länge sedan nu (ni som hänger med via instagram har redan sett den- sorry), men det har varit mycket på tapeten (har haft världens konstigaste sommar, men mer om det en annan gång), så jag har aldrig tagit mig för att scanna in den. Samma sak gäller för typ 10 andra teckningar och illustrationer. Ska försöka ta tag i mig själv och göra någonting åt saken. 
 
Hoppas att ni har det bra i alla fall, och att solen lyser på er var ni än är!
 
//This is an old one (all o' yall IG followers have already seen it), but I've had a stupid amout of things to do, so I've never gotten around to scan it. The same goes for another 10 drawings and illustrations. I'll try to straighten myself out and do something about it.
 
Hope you're all doing ok, and that the sun is shining on you wherever you are!

Duuuuude, ure old!



Båda illustrationerna är gamla och gjorda med akvarell.


Sådärja. Då har jag raderat sex försök till ett roligt inlägg och det är nog dags att jag börjar inse mina begränsningar. Jag är inte rolig, jag är inte witty och jag kan inte skriva ett småfinurligt inlägg klockan nio på kvällen. Jag vet inte vad det är som har hänt. Förut var det lättare att skriva än att måla och teckna, och nu sitter orden som klister i hjärnan. Är det en åldersgrej eller har jag blivit korkad? Frustrerande är det i alla fall och jag jobbar på flowet. Så att säga.

Jag har förresten börjat skriva dagbok igen, men den här gången är sidorna inte fullproppade med killar, hästar, hjärtan eller andra genusbestämda saker och intressen. Min dagbok finns i ett moleskine-block, och ni kommer att få ta del av den. Kanske inte allt, men det mesta. Det är inte så mycket ord, men det är väl därför ni är här - för att titta på bilder?


Så, that's what's up just nu.
Om någon undrade.
Hah.


..and the stars don't even matter,

Gjord med akvarell och pigmentliners,
Nu har jag börjat och raderat texten i det här inlägget flera gånger. Dels för att jag inte vet vad jag ska skriva, och dels för att jag försöker föra ett vettigt samtal med en 7-åring samtidigt som jag skriver. Det här med multitasking är nog inte min grej trots allt. Så, jag nöjer mig med att säga att akvarell is the shiet, och att det är ett medium som alla tecknings- och konstfreaks därute borde anamma och göra till sin grej. Punkt.
Hoppas att ni mår bra, och att ert 2012 har börjat så bra som det bara kan!

Pay it forward,

Gjord med pigmentliners och akvarell.

Det må kanske inte vara världens tekniskt bästa illustration, men det är världen och det är världsfred. Det är vad jag önskar mig i julklapp. Världsfred, kärlek och ett samhälle där segregation och utanförskap inte längre existerar.

 

Det finns så fasansfullt många saker här i världen som jag inte begriper mig på. Att vi alla inte hjälps åt och respekterar varandra är en utav de sakerna. Vi är alla lika mycket värda, och det finns varken orsak eller ursäkt till varför vi ska behandla varandra med någonting annat än kärlek och respekt. För det är ju det allt handlar om. Kärlek.


Jag vill så gärna att alla ska förstå vad jag menar. Om alla hjälps åt, slutar hata och visar hänsyn så tror jag att världen skulle bli en bättre plats. Man kan inte förändra andra, men man kan förändra sig själv och sitt eget sätt att tänka. Det är inte särskilt jobbigt, och man får så himla mycket tillbaka. Jag vet att det låter flummigt och konstigt och antagligen lite förlegat, och jag vet att jag säkert framstår som naiv. Vi måste alla tro på något, och jag tror på en utopi som kan bli verklig.


 

Det är lite som filmen Pay It Forward:

Ingen kan göra allt - men alla kan göra något.

 


Och med det önskar jag, min halsfluss och min luftvägsinflammation en god jul. Om någon ser ett bortkommet immunförsvar springa runt någonstans så kan ni skicka hit det. Vi har nämligen en hel del att prata om.


Önskelista pt. 2

Jag har inte så många vice:s här i världen, men kläder (och framförallt skor) är en utav mina tyngre laster. Jag lider inte särskilt mycket utav den, och ni slipper ju, tack och lov, ta del av den. Det här med outfitbilder har aldrig varit min grej, även om det ibland kanske skulle vara en bra utfyllnad.

Gjord med akvarell och pigmentliners.

Jag har en känsla av att det inte finns någon som missat dessa skor? Jeffrey Campbell's Lita Spike. Höga klackar och nitar och jag dog en smula inombords när jag såg dem första gången. Min skogarderob är knökfull och eftersom de är så svåra att få tag på, passar jag på att träna på att lägga band på mig själv (konstig mening, sorry).

Förresten! Jag har lagt in en Bloggresponse-grej här på bloggen, och det är sannerligen på tiden. Längst upp på sidan hittar ni den, under fliken som heter "Fråga mig" (fyndigt, va?). Har ni några frågor eller funderationer, skriv in er fråga där så svarar jag. Det kommer att bli så himla mycket enklare för er att hitta svar på era eventuella frågor. Jag gillar konceptet med att ha högt i tak, och ingen fråga är en konstig fråga - så kör på!

Tidigare inlägg
RSS 2.0