.

 

 

Vissa gånger kan livet kännas som någon form av (dåligt) kosmiskt skämt. Jag tror att vi alla har sådana perioder, då allt händer samtidigt. Perioder då livet, utan någon egentlig förvarning, vänds upp-och-ner, ut-och-in och bak-och-fram. Oddsen talar ju för att inget mer ska kunna hända, men så fort du sänker garden så kommer det någonting nytt. Det, om något, bygger karaktär (läs: en bitter och cynisk människa). Det låter kanske larvigt, men ibland önskar jag att jag var religiös. Den önskan håller sig visserligen bara i någon millisekund, men den finns där. Jag är en, av naturen, positiv människa. Aldrig klämkäck, men positiv. Har aktivt försökt att välja att se lösningar istället för problem, och låter sällan saker hänga kvar. Det är en överlevnadsstrategi tror jag. Den senaste tiden har bara varit som det där svartvita bruset som väckte en mitt i natten när man glömt stänga av tv:n, ni vet.

Men. Idag.
Utanför mitt hus finns en lekpark. Jag brukar inte vanligtvis uppehålla mig där pga weird, men ibland på kvällarna sitter jag där och tecknar. Jag stannade till vid den påväg hem från jobbet idag, satte mig på en av däckgungorna och började gunga. Skämdes inte ens. 

När jag kliver av och går mot mitt hus så möter jag två barn i 8årsåldern. De stannar framför mig, tittar på mig och frågar ”är du en youtuber?”. Jag blir perplex, ser antagligen rätt korkad ut och mitt ”nej” upplevs nog rätt oklart. Men, de ler mot mig och fortsätter ”nähä, men det borde du vara, för du är skitsnygg”. Sedan säger de hejdå och går. Bara sådär. 

När vuxna män stannar en på stan, kommer fram till en på tåget/bussen/på coop - då kan det var skrämmande och otäckt. När två vilt främmande kids kommer fram och säger en sådan sak - det gjorde mig glad. Inte alls för att jag söker bekräftelse, utan snarare för att det rebootade mitt huvud.     

Med det sagt, skallen är gjord med tusch. Om det inte är uppenbart så crushar jag ganska hårt på Marvel, även om jag är sanslöst less på dem just nu (hah).
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0