Såja.

 
Den här har legat och vilat i datorn i ett par veckor. Dels för att jag inte är nöjd med den överhuvudtaget och dels för att.. ja, jag vet inte. Den känns inte rätt, bara. Men så kan det ju vara ibland. Jag tyckte i alla fall att bilden på Kenza och hennes man var väldigt tjusig, och även om blyertsversionen av den inte är lika magisk så var det värt ett försök.
 
Något som däremot känns rätt är allt annat. Den svacka jag har befunnit mig i är i allra högsta grad fortfarande en gigantisk grop, men den känns inte lika avgrundsdjup längre. Kanske är den antågande sommaren, kanske är det mina fantastiska katter eller kanske är det bara på väg att bli bättre. Jag vet faktiskt inte, men jag tänker banne mig njuta av varje sekund.
 
Med det vill jag tacka för att ni fortfarande hänger kvar. Ni är bäst!
 
 
 
 
 

RSS 2.0