dapnhe groeneveld

Det här blyertsporträttet har legat uppe på Facebook i ett par dagar, och nu är det dags att ni får ta del utav det också. Kvinnan på bilden föreställer Daphne Groeneveld, och hon är ju typ det snyggaste som någonsin har gått i ett par skor (eller barfota, för den delen). Döskalle-tjejen här under är också (vilken chock!) inspirerad av henne. Det här porträttet tog, helt i vanlig ordning, en massa timmar att göra och det är gjort av blyerts och bara blyerts. Ni får försöka ursäkta de hackiga kanterna runt henne, efterredigering är (uppenbarligen) inte min starka sida. 

Och! Vill såklart tacka Anna för att hon tipsade Karin, och sedan Karin för att hon valde att uppmärksamma den två år gamla Gisele. Blir så extremt glad för all uppmärksamhet, har insett att det behövs mycket av den varan om man vill nå ut. Vilket jag ju gör. Vilket är helt vansinnigt. Hade någon sagt till mig, när jag startade den här lilla struntbloggen, att jag skulle ha så många besökare varje dag så hade jag skrattat mig till en extra magruta. Och det är ju till stor del Karins förtjänst att många utav er har hittat hit. Så, tack. Tack till alla er som tittar in här, som kommenterar, som håller min dröm vid liv och som aldrig verkar ge upp hoppet. Ni är fantastiska!

 

I don’t wanna go outside, there are people there.

Det har varit ett par tunga veckor där det ena kaoset har avlöst det andra och nu känns det som att samtliga problem bestämt träff samtidigt. Parallell-problem. Jävligt kul. Men, nog om det. Ville egentligen bara tala om (och klappa mig själv på axeln) att jag, trots bekymmershögen á la K2, tecknat i princip varje kväll. Go me. 


Döskalleteckningen här ovan är gjord med blyerts, blyerts, blod och tårar. Typ. Om man tar bort blodet och tårarna. Den var extremt rolig att göra, och jag tycker otäckt mycket om den. Den är, såklart, skarpare och mer kontrastrik i verkligheten (det här med efterarbete är inte min grej). Det är inte ofta jag är ojantig och gillar mina egna grejer, men den här är jag faktiskt riktigt förtjust i. 

Hoppas att ni gillar den!


W-i-p.


Förra veckan bestod utav att parera en extremkelig katt, som förväntansfullt tittade på mig varje gång jag rörde mig och ivrigt hoppades att jag skulle trolla fram ett gediget exemplar kattpojke ur min icke existerande trollkarlshatt. Nu har hon dock, istället för att hela tiden försöka spränga någon form av ljudbarriär, återgått till sitt vanliga, någorlunda volymbegränsade, jag. Mucho värdefull information, I tell ya.

Trots att katten krävde en hel del attention, så kan jag med glädje berätta att jag tecknade i princip varje kväll förra veckan. Jag njöt utav varje sekund. Har ett färdigt porträtt som ni instagrammare redan sett, det kommer upp här så fort jag scannat in det, och bilden här är en liten tjuvtitt på något som snart är färdigt - and i’m loving it.

Color me done,

 
Jag är inte sämre än att jag håller vad jag lovar, även om kvalitéen på själva prestationen inte håller särskilt hög nivå (och trots att jag, i skrivande stund, sitter hemma hos en kompis och animerar film (go -osociala, multitaskande- me!!)). Detta är en a3-teckning jag gjorde i somras, som jag inte har lyckats scanna in utan någorlunda hanterbara skarvar. Det är således bara ett foto, och tyvärr gör ju foton sällan teckningar rättvisa. Ni får, och jag är stensäker på att ni har skön fantasi allihopa, försöka föreställa er den här med bättre kontrast och klarare färger. 
 
Sådärja.

Now let's go

 
Nu har jag, som uppenbarligen är kod-dyslektiker, kämpat med den här sidan i vad som känns som en halv evighet. Jag kommer att bli mycket förvånad om jag inte vaknar upp imorgon och har drömt om href och content och margin och .nav allt vad det heter. Bokstäverna börjar liksom flyta ihop. Ögonen också, för den delen.
 
Det är en hel massa nya saker i sidomenyn. Det allra bästa, som jag faktiskt uppmanar er att ta en närmre titt på om ni har en stund över, är såklart länklistan. De bloggarna som ligger där är inget annat än ren och skär läsmagi. I promise!
 
Sedan har vi de fördömda ikonerna (som var löjligt roliga att tillverka (jo, jag är så lättroad)) som ligger och flyter där i sidan. Jag misstänker att ni kan räkna ut vad de är till för, utan att jag förklarar det för er. Annars får ni väl klicka och se om ni går vilse därute i cyberspejset.
 
Så, nu återstår bara själva konsten. Den kommer imorgon (eller senare idag, om man ska vara klockpolis:ig), och det är ett löfte.
 
Jag skulle förresten bli så himla glad om ni ville gilla bloggen på Facebook. Varför vet jag inte riktigt, men det är säkerligen något djupt rotad bekräftelsebehov. Men behov är ju till för att tillgodoses, right? (infoga valfri smiley här).
 
Innan jag helt försvinner in i trötthetsyran så vill jag bara säga tack. Tack för att ni är så jäkla fantastiska och fortfarande kommenterar, trots att jag är så pinsamt dålig på att svara. Tack för att ni fortfarande tittar in, trots att uppdateringen, minst sagt, har varit under all kritik. Tack för att ni inte har gett upp hoppet om mig och den här sidan, trots att jag inte gett er någon orsak att fortsätta hoppas. It means the world. På riktigt. Tack.

Ikoner,

Har snabbgjort fyra nya ikoner, däribland en till Instagram där man kan följa flödet via Webstagram, samt en ny Bloglovin'-ikon. Den gamla känns lite uttjatad. Använd dem gärna!
 
Håller på att fixa lite med designen, har en känsla av att det är vad som behövs för att riva igång det här stället.
Återkommer inom kort.
 
//Here's 4 new Icons I did in a rush. You can follow the IG one via Webstagram, I also made a new Bloglovin' icon. The old one felt, well, old. 
 
I'm playing with the design of this place (if anything looks strang(er than usual), now you know why), I've got a feeling that might be what it takes to get me and my blog alive and kicking

RSS 2.0