Det här med linslöss,

 
Himmel vad lätt det var att fota en WIP-bild av den här. Eller inte. Jag fick kasta godis till katten för att hon inte skulle sätta sig på den, och då hade jag ungefär femton sekunder på mig att knäppa ett kort. Hon är rätt ettrig, den där. 
 
Har mer än hälften kvar fortfarande. Har jobbat med denna i över en månad, men nu börjar den ta sig. Det här med mönster börjar bli svårt. Eller ja, det är svårt att inte upprepa de mönster man redan använt i tidigare verk. Framför allt när det är ett A2-papper man ska täcka. Men! Jag tror den kommer att bli fet (haha..) när den är färdig.
 
Hoppas att ni haft en härlig midsommarhelg, allesammans! 
 

Det här med trasiga kameror.

 

Under midsommarfirandet, precis efter den obligatoriska fotograferingen, så passade min kamera på att självdö. Ni vet på ett sådant där sätt som ingen objektivjustering eller metallplatterengöring i världen kan rädda. På ett mycket ödesdigert och definitivt sätt. Jag såg ingen annan utväg än att nollställa den, på det gamla fashionabla plocka-ur-batteriet-och-låt-kameran-vara-i-minst-24-timmar. För mig har det alltid fungerat, och hur urtida det än må vara så svek det inte den här gången heller. Så, om någon i norrort hörde ett glädjetjut utav rang så var det antagligen jag. Bah' s'att ni vet!

 

Förutom att ägna minst varannan tanke åt min fina vän Caroline som ligger på sjukhus (krya på dig, för i hela världen!!), så har jag försökt att fota lite WIP-bilder. Med betoning på försökt. Varför får ni se snart. Ska bara försöka klippa bort storörat (jag tänkte skriva pälsbollen, men insåg snabbt att det blir helgalet) som envisades med att sätta sig på teckningen.

 

Återkommer med lite blyerts!

 


För att jag ska kunna höra dig bättre,


I januari flyttade det här lilla livet in. 3 månader gammal var hon. Hon heter Isabelle, men går oftast under Belsebub (av naturliga och lättförklarliga skäl), och är en Cornish Rex-hona.

Jag vet inte hur intressant det är för er att titta på hundrasjuttioelva fotografier på en katt med världshistoriens största öron, men jag kan tänka mig att medans vissa av er tycker att hon är dösöt så finns det precis lika många som tycker att hon är lite konstig. För det är det många som gör. Tycker att hon ser konstig ut, alltså. Som en fladdermus, brukar de säga, med råttsvans.

Oavsett om ni tycker att hon är söt eller inte så kan jag försäkra er om att den här katten är helt fantastisk. Typ alltid. Och hon är söt. På hedersord. Hon är bara inte särskilt fotogenique.

Di-no-sa-ur.

Dinobild hämtad från google.

Jag är så himla, himla, himla, himla sugen på att tatuera insidan av underläppen. Jag menar, meningslösare tatuering får man ju leta efter och det gör ju det hela så jäkla mycket bättre. Det råder väl antagligen kraftigt delade meningar om detta, men jag vet i alla fall vart jag står och så fort jag får lite tid över ska jag traska till första bästa inkare och etsa fast en dinosaurie eller något annat konstigt i munnen. Har ni några förslag på någonting jättekonstigt, så emottages de med glädje!


Det här med vattendjur,

Båda tavlorna är gjorda med akryl på linneduk.

Det blev inte världens bästa bildkvalitet, och jag tycker nog att de är mycket finare i verkligheten, de är väldigt ljusa, pastelliga och skira när man ser dem på riktigt.
Jag gjorde dessa tavlor till jobbet, där barnsliga och färgglada saker premieras. Det finns en tredje, större, variant. En tredje, lite finare, variant. Den står fortfarande här hemma, och det återstår väl att se om den flyttar eller inte.

Nåväl. Bäst att återgå till blyertsteckningen som ligger framför mig. Ni som följer mig via Instagram har sett wip-bilder på den, och nu börjar den bli färdig. Kul, kul, kul!!

Ha en fin söndag, allihopa!

RSS 2.0