..and the stars don't even matter,

Gjord med akvarell och pigmentliners,
Nu har jag börjat och raderat texten i det här inlägget flera gånger. Dels för att jag inte vet vad jag ska skriva, och dels för att jag försöker föra ett vettigt samtal med en 7-åring samtidigt som jag skriver. Det här med multitasking är nog inte min grej trots allt. Så, jag nöjer mig med att säga att akvarell is the shiet, och att det är ett medium som alla tecknings- och konstfreaks därute borde anamma och göra till sin grej. Punkt.
Hoppas att ni mår bra, och att ert 2012 har börjat så bra som det bara kan!

..and at once I knew I was not magnificent,

Gjord med blyerts i olika hårdhetsgrader.

För ett tag sedan fick jag en bild i mitt huvud föreställande damen här ovan. Ni som tecknar vet att det ibland kan vara knivigt att få motivet i huvudet att överensstämma med det på papperet. Jag har nog aldrig kommit så nära som med denna. Om det är någonting jag måste träna och bli bättre på så är det just detta - att få pappersbilden att bli så lik hjärnbilden som möjligt.

Ett av mina tidigaste teckningsminnen är från när jag var runt 10 år. Jag satt i mitt rum i vår sommarstuga (som ligger djupt in i de västerbottniska skogarna) och försökte rita en björk. En björk! Hur många sådana har man sett i sitt liv? Jag visste ju precis hur den såg ut, och jag hade en tydlig björk etsad på näthinnan, men jag kunde ändå inte få ner den på papper. Frustrerande. Men! Jag minns också att jag inte gav mig, och att jag suddade och tecknade och suddade och tecknade tills fibrerna i papperet var så gott som upplösta. I slutändan fanns det en björk på papperet, och även om den var ganska långt från det frodiga lövträd jag hade i huvudet så var jag stolt över mig själv. För det kan vara ganska svårt att få handen att lyda, även om motivet är något så lätt som en björk.

RSS 2.0