Dag sju.

Den sista illustrationen blev, lämpligt nog, den svåraste. Jag hittade ingen schysst bild att utgå ifrån, och om man inte vet exakt hur någon ser ut, ja, då får man ta till andra knep. Som att försöka apa efter sättet hon tecknar på. Det blev såklart inte spot on, men jag gillar ändå resultatet.


(klicka på bilden för större format) Gjord med rött bläck, samt fineliners i olika storlekar. Bagrunden är digitalt färglagd.

Om ni inte ser vem det är så kan jag avslöja att hon tycker mycket om djur, fåglar i synnerhet. Hon är fasansfullt vacker, läskigt duktig och så jäkla innovativ och driven att jag får ont i magen bara jag tänker på't. Hon är en mycket, mycket begåvad konstnär och hon lyckas ständigt med att göra saker som berör. På riktigt. Hon skapar saker med budskap och känslor och kraft, och mycket bättre än så kan man faktiskt inte bli. Dessutom verkar hon ha ett hjärta av guld. Pretty amazing, alltså.

Dag sex

Orsaken till varför jag inte lade upp någon illustration igår var att jag somnade. Tidigt. Mitt i finalen av Vem Vet Mest (jepp, jag vågar erkänna att jag tittar på‘t och älskar‘t), och det var så otroligt skönt. Ännu bättre kändes det att vakna klockan sju imorse, utvilad. Men. Jag ber, för säkerhets skull, om ursäkt för frånvaron.


Gjord med fineliners i olika storlekar, färgerna är digitalt tillagda.

Den här tjejen (kvinnan) är så fruktansvärt begåvad och duktig. Hon är inspirerande och vänlig och väldigt, väldigt jordnära. Hon har dessutom det coolaste bloggnamnet, vilket bara det är värt att hylla. För ett tag sedan skrev hon någonting som sitter fastetsat på mitt minne; operfekt personligt. En fras som jag tycker hemskt mycket om. Hon är alltså en klok person, tillika en otroligt fantastisk illustratör/designer.

Ser ni vem det är?

Dag fem.

Jag har haft en helvetesdag. Kan inte minnas när jag hade en så dålig dag sist. Det är antagligen därför jag är så katastrofalt missnöjd med denna. Jag var så ohyggligt otaggad när jag gjorde den att jag inte ens orkade skissa upp stödlinjer. Så alla fel och konstigheter med den här kan helt enkelt hänvisas till att det är ganska så förtvivlat svårt att sudda bläck. Ni behöver alltså inte påpeka att den är off. Jag vet det. Och där var jag färdig-gnälld.


Gjord med akvarell och fineliners i olika storlekar. Bakgrunden och läpparna är färglagda i Photoshop.

Det är så fruktansvärt, fruktansvärt roligt att läsa era kommentarer. För jag blir verkligen sinnessjukt glad. Man kan sannerligen förundras över hur många fina människor det faktiskt finns där ute. Kunde jag krama varenda en utav er så skulle jag göra det in a heartbeat. Hårt. Dagen känns inte alls lika jobbig och tråkig längre. Tack för det.

Och yes, det var Angelica Blick. Bra gissat. I am mucho impressed.

Just det. Kanske borde fråga om ni ser vem den här illustrationen ska föreställa?

Dag fyra.

Sent idag. Igen. Så går det när man har noll framförhållning, ett hängigt huvud och en massa saker att göra (varav en ashäftig, som ni förhoppningsvis kommer att få se imorgon eller på fredag).

Oh. Döm av min förvåning när jag hittade en kommentar från Ebba Z. Jag dör ju sådär smått över den människan. Hon är lite av min stilmässiga förebild, hon är övermänskligt vacker, sjukt cool och dessutom norrlänning. Det gjorde mig glad. Att hon gillade den alltså. Men nu över till en annan fruktansvärt fin tjej:


Gjort med fineliners (som är bläck, för er som undrar) i olika storlekar. Fåglarna och läpparna är färglagda i Photoshop, ögonen och bakgrunden är gjord med promarkers.

Ser ni vem det är?

Dag tre.


Gjord med fineliners i olika storlekar och väldigt utspädd akrylfärg (den blir som akvarell om man blandar med mycket vatten). Håret är färglagt i Photoshop.

Jag vet att jag har varit katastrofdålig på att svara på era kommentarer den senaste tiden. Jag ursäktar mig med att jag är övertrött när jag kommer från jobbet, och sedan antar jag att ni hellre vill att jag lägger tid på att teckna än att skriva tillbaka. Hur som helst så lovar jag att sätta mig ned någon kväll och svara på så många jag förmår.

Det är ju alldeles fantastiskt hur många fina och härliga och uppmuntrande och snälla och supermysiga ord ni lämnar. Jag blir alldeles till mig och mina kinder antar ofta en rosaaktig nyans när jag läser det ni skrivit. Tusen, tusen och åter tusen tack för att ni är så genomjäkla fina. Tack!

Dag två.

Ikväll blev det lite tight, men jag hann (även om jag fick stressa som ett fån) och dagens illustration är done. Jag är medveten om att jag tog bort gissningsmomentet lite i och med att jag skrev namnet direkt på bilden, och om detta skulle göra någon gissningssugen själ därute ledsen, ja, då ber jag om ursäkt (jag lovar att det kommer fler chanser). Den här blev dock inte så våldsamt lik originalpersonen (som, för övrigt, är en utav de trevligaste, och vackraste, bloggerskorna ) och jag hann inte lägga till någonting som utmärker henne, därav det centrerade namnet.


Gjord med fineliners i olika storlekar. Färgerna är tillagda i Photoshop.

Förresten! Himla roligt att så många såg att det var Foki. Hela den här snabbillustrationsbiten är väldigt ny för mig, så det glädjer mig att det inte blir total katastrof. Men. Även om det blir helkaos så är det otroligt lärorikt! Och roligt. Såklart.

En mental axelklapp.

Ni som hängt med ett tag vet att jag, runt årsskiftet, började med en illustration per dag. Sedan hakade Kan Dee på idén, och sedan spred det sig som en löpeld genom illustrations- och teckningsbloggarna. Kul. Kul, kul, kul!

Nu tänkte jag försöka utveckla hela konceptet lite genom att göra små veckoteman. Så, från och med idag och en vecka framöver, kommer det att finnas en ny illustration per dag här på bloggen. Den här veckan vigs åt bloggvärlden, och jag kommer således att försöka gestalta några utav våra duktigaste bloggare/bloggerskor. Vi börjar med den här söta, och väldigt färgglada, människan.


Gjord med fineliners i olika storlekar, samt promarkers. Bakgrunden och muffinsen är färglagda i photoshop.

Ser ni vem det föreställer?

Oh, snap.

Jag försöker att experimentera lite. Jag testar lite olika saker för att se vad som känns och blir bäst, men också för att inte helt snöa in på samma sak. Utveckling är en himla bra sak, och kör man på samma sak hela tiden så blir man visserligen jättebra på det, men man utvecklas inte lika mycket. Jag gör åtminstone inte det. Skulle jag stå och trampa med samma teknik hela tiden så skulle jag bli så uttråkad att jag antagligen skulle lägga av helt och hållet.




Gjord med blyertspennor i olika hårdhetsgrader, akvarell och promarkers. Den svarta bakgrunden, samt texten, är tillagd i photoshop.

Det känns ganska skönt att den här, efter skamlöst många (50+) timmar vid ritbordet, är färdig. Den är inte den mest tidskrävande teckningen jag någonsin gjort, men den är definitivt en utav mina absoluta favoriter so far. Varför vet jag inte. Det kan vara känslan jag hade under hela processen, det kan vara färgerna men mest troligt är det texten. Jag försökte att vara så sparsam med mönstren som jag bara kunde, som en kontrast till det jag tidigare gjort. Enkelt är bra. Och ibland är - även om det är väldigt sällan - less faktiskt more.

Jag kunde dock inte bestämma mig för vilken som såg bäst ut. Jag har oerhört svårt för att vara objektiv när jag suttit med någonting så pass länge. Vad tycker ni? Vilken gillar ni mest? Den svarta, eller den vita?

Early bird.

Igår kväll städade jag. Jag rensade och sorterade och återställde saker till dess rätta plats. Ett obscent tråkigt sätt att spendera en kväll på, om ni frågar mig. Jag gick igenom massor av papper och wip:s och misslyckade illustrationer och teckningar (det hinner bli en ordentlig hög om man har noll ordning), och så hittade jag ett par stycken som jag inte har visat er. Det är två stycken väldigt enkla illustrationer som jag, av motiven att döma, gjorde när jag var hungrig. Tycker inte alls om pannkakor, men gillar själva tanken med lönnsirap, blåbär och kiwifrukter. Det låter ju så himla trevligt. Och det här med kanelbullar till frukost - det är enbart ett drömscenario. Kanelbullar gör sig mycket bättre på papper än vad havregrynsgröt gör.




Rost, och sånt där.


Gjort med 3H, H, 5B samt en stiftpenna (0,3mm, HB) från staedtler.

Grafitpennorna har legat på hyllan de senaste veckorna, så jag kände mig lagom rostig när jag började med den här. Tror att det behövdes en paus, för fy tusan vad bra det går och jisses vad roligt det är! När jag hade hållit på med denna i några timmar så insåg jag hur mycket jag faktisk tycker om det. Dessutom tror jag att den här kommer att bli hyggligt schysst. Men, även om den inte blir det så har jag tänkt ut ett pretty cool namn till den. Eller ja, jag tycker att det var fyndigt i alla fall. Det återstår att se vad ni tycker.

Hoppas att ni har haft en fin helg och så!
Puss!

RSS 2.0