Mad dawg.

Jag har åkt upp till norrland en sväng. Familjen åker till Afrika, och jag är the designated hundvakt. De har skaffat sig en sprillans ny liten hundvalp, och hon är det busigaste och vildaste lilla frö jag stött på. Någonsin. Men de är ju söta, de små, och jag knöt näven i fickan när jag insåg att hon hellre leker inomhus. Utanför dörren är det nämligen skiiiitkallt.



Det här är inte den hund jag barnvaktar, utan en kompis hund. I somras bad han mig göra ett porträtt på hans valp, och trots att jag skyr djurteckning som pesten så sade jag såklart ja. Det har tagit mig sedan i somras att bli färdig med denna. Det blev lite av en periodteckning (jag gav upp varje gång jag kände för att drämma skallen i väggen), och sammanlagt har jag spenderat ungefär 60 timmar på den.

Jag använde mig av en stiftpenna (0,3 mm, 2h) en vanlig B- och F-penna. De ljusa slingorna i pälsen är gjorda med tillklippta, spetsiga suddbitar och fy tusan vad less jag är på päls just nu. Jag lovar er att det kommer att dröja en lång stund innan ni ser ett hundporträtt här igen.

Förresten. Vad roligt att någon av er tipsade Spiderchick om porträttet i förra inlägget. Tusen tack!

imse vimse spider.

Jag vet. Förlåt. Jag har inte glömt bort bloggen, den har bara varit väldigt underprioriterad i veckan. Jag har haft finbesök utav min mor och min syster, så tecknandet konkurrerades ut av dem. Det kändes liksom sådär att inte umgås med dem när de åkt drygt 80 mil för att hälsa på.

Spiderchick gjordes med blyerts, och bakgrunden är gjord med akvarell. Den tog, uppskattningsvis, 8 timmar att göra.

Jag lyckades i alla fall göra ett väldigt snabbt porträtt på en av mina favoriter. Det tog inte så lång tid att göra, och det syns antagligen väldigt tydligt. Men, det är (förhoppningsvis) bättre än ingenting, och jag behövde inte få dåligt samvete för att pennorna stal tid från familjen.

Hoppas att ni har haft vidunderligt härlig helg!

finding faith,

Jag har aldrig svarat på så många mail, som jag gjorde under förra veckan. (Det är nästan så att tangenterna börjar kännas lite nötta). Det är helt fantastiskt hur fina människor det finns här i världen. Jag svävar i princip på moln, och börjar känna en lätt släng utav hybris. Nu är det dags att landa igen. Tack, är i alla fall det jag vill ha sagt. Tack för allt snällt.


Finding faith.

Jag hade lite problem med att inte upprepa mig alltför mycket i den här. Det vore ju sådär kul om man lyckades göra någonting som inte skiljde sig så mycket från det man gjort tidigare. Nästa på schemat är någonting liknande, fast med lite djurmönster.

Förresten! Det är så jäkla roligt att så många är intresserade av reproduktionerna. Det hade jag verkligen inte räknat med. Jag blir dock döglad, och smått generad. Kul, kul, kul, kul!!

Reproduktioner - check.

Det blev inte så mycket tryckning igår, jag var lite väl sent ute. Så, imorse drog jag mig upp ur sängen klockan 05.15, för att vara på den säkra sidan. Typ. Jag började med att göra scones till Fredrik (hur snällt?), och när han fått i sig mackor och kaffe så snörde jag på mig kängorna och gick de fem kilometerna som det är till tryckeriet. Jag var där 06.35. En okristlig tid att vara ute och göra ärenden, om ni frågar mig.

Mannen på tryckeriet var så otroligt hjälpsam och snäll och förstående och tillmötesgående - jag fick en kopp kaffe när han såg mina trötta ögon. Hur trött jag än var, så är jag så jäkla glad att jag gick dit, för det var en ganska (förbannat) skön känsla att se det färdiga resultatet på papper.




Papperet är halvblankt, därav reflektionerna. De existerar (reflektionerna alltså) inte på riktigt.

Det blev dock inte riktigt så bra som jag hade tänkt mig - det blev minst tusen gånger bättre! Papperet är av en otroligt fantastisk kvalité, och färgerna blev mycket klarare än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på.

Vill ni ha en, eller flera, utav dessa på väggen så är det, från och med nu, en möjlighet. Endera så klickar ni på “Beställ Reproduktion” i menyn, eller så klickar ni här så kommer ni till en ny sida där ni både kan beställa reproduktionerna, och titta på dem i ett större format.

update; har ni använt er av formuläret på den nya beställningssidan så kommer ni (FÖRLÅT) att måste göra om det. Igår fungerade det hur bra som helst, och idag är det stendött. Jag ber om ursäkt, och hoppas att ni slänger iväg en beställning via mailen (
f.stormare@gmail.com) istället.

What's up, what's new.

Jag funkar så att när jag väl har fått en idé, då måste jag försöka förverkliga den på en gång. Åtminstone när det gäller konst. Jag fick en sådan idé igår kväll, och tvingade mig själv att sitta uppe tills långt inpå småtimmarna bara för att försöka få till någon form av struktur. När jag lade mig tyckte jag att det kändes bra. När jag såg den imorse kändes det.. well, inte så bra. Det var fyra timmar jag aldrig kommer få tillbaka, och skissen ligger numera i soporna. Så kan det gå.



Här är i alla fall någonting nytt (och inte på långa vägar färdigt) som jag fortfarande har en positiv relation till. Den här har lite olja i sig, så det ska bli spännande att se hur länge det tar innan det torkar.

Imorgon ska jag hälsa på tryckerifolket. Håll tummarna för att printern är ledig, för då får jag ta med mig reproduktionerna hem.

reproduktioner.

Jag har länge tänkt trycka upp reproduktioner av mina teckningar, men jag har inte fått fingrarna ur och tagit tag i det. Nu har jag i alla fall tagit kontakt med ett lokalt tryckeri, och de var så hjälpsamma så. Jag ska bara bestämma vilka teckningar som ska reproduceras. Himla svårt, men det lutar mot den här kvartetten.


Finish it.


Vice


Through the sands of time.


Zany,

Vad tror ni om det här? Skulle ni vilja ha någon dessa fyra på väggen?

Update: De kommer att tryckas i a3-format, och priset kommer att landa på 299 kronor, inklusive frakt.

Reproduktioner av dessa teckningar finns att hitta här.

Jag blir så galet glad att så många är intresserade. Ni är bäst! Tack!

aiutatemi!

Hörrni. Jag vet inte om ni har märkt det, men bloggen har varit lite kaos de senaste dagarna. Jag är inte så bra på det här med bloggdesign som jag gärna inbillar mig, vilket såklart gör det hela ganska osmidigt. Igår satt jag i två (!) timmar och försökte lista ut vart man skulle sätta in kommentarsavdelarstrecket (tveksamt ord). Jag bankade, bokstavligen talat, huvudet i skrivbordet i ren frustration. Men, det löste sig tillslut. Phew.

Nu är det i alla fall headerns tur. Den som sitter där nu har ju trots allt över sju månader på nacken. Den här gången blir det ett självporträtt, men jag har lite beslutsångest och vet inte riktigt vilken version jag ska välja.
Bild nummer 1 eller 2? Hjälp? Någon? Snälla?




&just det. På mina fingrar står det l’Art c’est l’amour. Det ska (förhoppningsvis) betyda konst är kärlek, men jag är oerhört osäker på stavningen. Så, om någon utav er är en fena på franska och direkt ser att det är felstavat så skulle jag bli lite generad, men väldigt tacksam för hjälpen.

Och det här med veckans blogg! Det är lite häftigt faktiskt. Jag lovar och svär att jag inte satt uppe tills långt efter midnatt och terroriserade f5-tangenten i väntan på att min bild skulle dyka upp på förstasidan. Något sådant skulle jag aldrig göra. Verkligen inte…
(...........)

Get on the panda express.

Den här tvåtimmarsteckningen gjorde jag för någon dag sedan. Jag vet inte riktigt varför, men jag tycker så bra om den att den nu hänger på kylskåpet. Den är gjord med akvarell på vanligt teckningspapper.


Jag pallade inte scanna in den (har blivit oförskämt bekväm) så detta är ett foto.

Jisses vilken respons det blev på twilight-porträttet. Jag trillade nästan av stolen när jag såg att det var över femtio (!) kommentarer. Jag ska ta itu med mig själv och svara på dem imorgon, idag har jag nämligen en superbusy (nåja..) dag. Tusen tack för alla fina ord. Det värmer något oerhört.


Ni missar väl förresten inte Daniel Adams-Ray's nya platta? Den har alldeles just kommit upp på Spotify. Ni hittar den här.

I can't live in a world where you don't exist.

Varför är det alltid så himla svårt att skriva någonting om det man har gjort? Jag skulle kunna skriva att jag grät blod när jag försökte få till Edwards hår, och att det tog fem timmar att teckna hans skjorta. För det gjorde det. Tog fem timmar, alltså. Det där med blodet får man, å andra sidan, kanske ta med en nypa salt.



Vet ni, det finns egentligen ingenting jag skulle ändra med den här teckningen. Det är klart att det rycker lite i fingrarna, jag skulle kunna pilla lite med deras hår eller fixa med bakgrunden. Men. Jag vet, innerst inne, att den är klar. Det är svårt att avgöra när någonting är färdigt, och ännu svårare att slita sig ifrån den (i alla fall för de (mig) som lider av allvarlig separationsångest). De sägs ju att man aldrig blir färdig med sina verk, och det ligger säkert någonting i det, men om jag skulle börja fingra med detaljer och småsaker så skulle jag antagligen förstöra den. Enough is enough, och jag klubbar den, med viss motvilja, härmed färdig.

Den är gjord i blyerts i alla möjliga olika hård- och mjukhetsgrader. De ljusa slingorna i håret är mestadels gjort med ett spetsigt sudd, och den tog typ en vecka att göra. Jag ska försöka ta ett bra foto av den, scannern gjorde den inte riktigt rättvisa, men till dess - hoppas att ni gillar den!

RSS 2.0