Heta tips,

När man ritar av ett foto kan det vara svårt att få proportioner och avstånd rätt utan att använda syftning eller rutsystem. Porträttet kan se jättebra ut, fast det är inte sådär jättelikt som man vill att det ska vara.

Det är väldigt lätt att bli teckningsblind, och det är ännu lättare att man använder logiken istället för ögonen. Istället för att sätta näsan där den sitter, så placerar man den där man tycker att den borde sitta. Man är så inne i det man gör att man inte reflekterar över att det inte alls blir som på fotot.

En bra grej är att använda sig av en spegel. En porträtt-teckning kan se fruktansvärt bra ut, men om man tittar på den i en spegel så ser man genast att den inte alls är sådär bra som man först trodde. Med en spegel ser man alla de där proportionsfelen som man har gjort, och man hinner förhoppningsvis ändra dem i tid.

Jag ska visa er.



Det här var visserligen en lite konstig min redan från början, men man ser ganska tydligt de proportionsfel som jag har gjort om man tittar på den spegelvända. Jag använde mig inte utav en spegel på denna. Titta på den spegelvända Salem's ena käke, han ser väldigt sned ut.



Lady G ser ganska likadan ut på både originalet och på den spegelvända versionen. Jag hade gjort massor med konstiga saker (hennes näsa var jättesned), men jag hann ändra dem.

Det är ett ganska smart, och förvånanstvärt enkelt, sätt att förbättra sina teckningar.

Testa, får ni se! :)


Guess who,



Ser ni vem det är?

Hon är inte mitt förstahandsval när det kommer till motiv, men hon visade sig vara väldigt användbar för det jag ville åstadkomma. Ska berätta sedan vad jag ska använda (det låter fel, i know) henne till.

Nu, off to work. Vet inte om jag jobbar eller inte. Schemat jag fått fungerar visst mer som ett trevligt förslag, än som någonting handfast att planera sina dagar efter.

Vad ska ni göra idag?

ohandit'safirst.



När man har massor av saker att göra, men ingen energi att faktiskt ta sig i kragen och göra dem - då är sådant här en väldigt bra ursäkt. Jag ser tydligen inte alls ut som mig själv på den här bilden, men det får gå ändå.

Nu ska jag fortsätta att klia alla 53 (jepp, jag räknade dem) myggbett jag har på kroppen.

Vad gjorde ni på midsommar, förresten? Hade ni det fint? Var ni lugna och skötsamma?

Sommar,

Igår fick jag äran att hänga lite med två utav de roligaste (och knäppaste) människorna jag känner. Vi åkte och köpte glass, och placerade oss sedan vid älven. Det bästa med norrländska kvällar är att man kan vara ute hela natten utan att faktiskt inse att det är natt.


CW. Frillan är det coolaste jag vet, och hade jag inte varit så feg så hade jag definitivt skaffat en egen.

Sedan hände det någonting historiskt. Min syster har alltid avskytt kameror. När hon skulle ta körkort var hon inte nervös inför uppkörningen eller teoriprovet. Hon bävade istället inför det faktum att hon var tvungen att fotograferas. Igår lät hon mig ta massor med kort på henne, och det var så himla roligt. Hon har alltid trott att hon blir ful på kort. Hon har grymt fel.


Hon är nämligen sjukt snygg.


&jag.

Nu seglar jag iväg till jobbet. Ha en fin midsommar, alla!

(Det här skulle ha postats innan jag gick till jobbet, men gjorde visst aldrig det. Nu är jag hemma, och toktrött.)

silence por favor,


Ni vet de där träffsäkert elaka stickorden som alltid lyckas rymma ur vissas munnar? Att lära mig hantera dem är något av det svåraste jag har gjort i hela mitt liv. Har man, under merparten av sitt liv, haft svårt att säga ifrån och istället bara vänt andra kinden till - då är det svårt att börja stå upp för sig själv. Även om det är personerna som säger de elaka sakerna som har de riktiga problemen, så kan de dödande kommentarerna göra ont. Fruktansvärt ont.

Ibland önskar jag att jag hade ett jätteplåster som jag kunde smälla fast över munnen på alla pappskallar där ute. De där irriterande gliringarna som är dåligt maskerade med ett snedvridet leende och en nedlåtande blick är outhärdliga, och jag har kommit till den punkt där kindvändning inte längre fungerar.

Jag vill inte vakna upp när jag är femtio år gammal och inse att jag har levt mitt liv med en bitter inställning till precis allt. Jag vill inte vakna upp när jag är femtio år gammal och inse att jag har sårat fler än jag kramat. Jag vill inte vakna upp när jag är femtio år och inse att det enda jag har gjort är att göra folk ledsna. Jag vill inte vakna upp när jag är femtio år gammal och inse att jag skrämmer folk. Jag vill definitivt inte vakna upp när jag är femtio år gammal och inse att jag är ensam för att min familj, och mina vänner, har tagit avstånd från mig på grund av att jag har varit ett monster.

Att vara snäll är inte så svårt som det verkar, och man tjänar ingenting på att vara elak eller tvär eller sur eller bara sådär odrägligt genomusel som vissa kan vara. Dåliga dagar kommer och går, och så kommer det nog alltid att vara, men det är ingen ursäkt att vara vidrig mot sina medmänniskor.

you're gonna go far kid,



Att göra sådana här bilder är ett hemskt fint sätt att fördriva tiden.

Hoppas att ni har haft en vidunderligt härlig kväll!


Fem sanningar.


En snabbskiss med blyerts och akvarell.


Fem sanningar.

- Jag har otroligt svårt att göra som jag blir tillsagd. Jag vet inte varför, men om någon säger åt mig att göra någonting så känns det som en order, och då tar det tvärstopp. Om någon tjatar på mig om någonting så kan de försäkra sig om att det aldrig kommer att inträffa. Knäppt, jag vet.

- Jag är sjukt rädd för att dö, och det trycker över bröstet så fort jag tänker på att jag, en dag, inte kommer att finnas kvar.

- Har jag en gång bestämt mig för att inte tycka om någon eller någonting så krävs det väldigt, väldigt mycket för att rucka den inställningen en enda millimeter. Jag har, till exempel, avskytt bananmuffins sedan jag var liten, trots att jag aldrig smakat dem.

- När jag var i femtonårsåldern så rökte jag. Det är ingenting jag är stolt över, och det skämmigaste jag vet är att se bilder på mig själv med en cigarett i handen. Nu tycker jag att cigaretter är äckliga, och jag får ont i huvudet av att överhuvudtaget andas in röken.

- Alkohol och alkoholberusade människor är det läskigaste jag vet, det spelar ingen roll om de har druckit en öl eller tio. Om jag befinner mig i en situation där jag är omgiven av okända, fulla människor så blir jag livrädd. På riktigt.

Berätta någonting om er själva, vettja! Det vore fint att ha någonting att läsa när jag kommer hem ikväll!

...

Det slutar aldrig att regna, och det är så fruktansvärt deprimerande. De här korten är tagna dagen innan jag åkte hemifrån. Notera den fina, molnfria himlen.



Det var sol, varmt, mysigt, fint och sommar. Skulle jag ta på mig samma kläder nu skulle jag få lunginflammation. Det är så kallt att jag överväger att ta på mig en mössa. Och jo, jag vet att det är meningslöst och tråkigt att klaga på vädret, men de här tunga blymolnen ger inte direkt upphov till någon större skaparlust.
 
Jag hoppas verkligen, och det här menar jag, att ni slipper detta väder och att solen skiner vart ni än är.

Aaron

Ledsen för att jag inte uppdaterade igår. Fördrev dagen med att säga hejdå samt med att packa den största väska mänskligheten någonsin sett. Har (motvilligt) flytt storstaden för en lite lugnare tillvaro i de norrländska skogarna. Att jag började må illa när jag såg skogen behöver vi inte prata om. Två månader känns som en olidligt lång tidsperiod.


Använt mig av 2h, H, HB, 2b, en stompf och ett knådgummi.

Teckningen föreställer systersonen. Aaron. Han och min lillasyster hämtade mig på flygplatsen, och om jag inte hade vetat om att han hade varit sjuk så hade jag aldrig kunnat gissa mig till det. Den lilla kroppen rymmer så sjukt mycket energi! Finfinfin!

&jag skäms för att jag inte svarat ordentligt på era kommentarer de senaste dagarna (jag har självklart läst dem, typ tjugo gånger). Förlåt för det. Jag ska piska mig själv med björkris, i promise.


phew,

Först och främst - tack för alla superfina och peppande kommentarer. Det var så jäkla fint att läsa dem!

Jag har sagt att jag inte ska bli alltför personlig, men jag ska förklara varför jag har suttit som på spikar de senaste dagarna. Hade det handlat om mig så hade jag berättat för er på stört, men av respekt för min familj så ville jag inte säga någonting förrän jag fått några klara besked.

Min systerson fick flyga med ambulanshelikopter (bara där höll jag på att svimma) till NUS. Jag fick panik. På riktigt alltså - mina inre organ hoppade hysteriskt innanför revbenen. Lillgrabben, som normalt är otroligt energisk, rörde sig inte. Han fick dropp, och trots att läkarna tog massvis med olika prover så kunde de inte komma fram till vad som var fel. Han hade kramper och det var allmänt skitläskigt.

Efter två dagar av väldigt intensiva känslor kom de fram till vad det var, och jag är så jäkla lycklig att de åkte in med honom. Hade de väntat några dagar så hade det varit betydligt värre. Han har fått komma hem nu, och jag kommer att krama sönder honom när jag träffar honom på torsdag.

So, that’s why jag har varit lite off.

Jag tänkte i alla fall försöka gottgöra min frånvaro med akvarellteckningen jag började på för någon vecka sedan. Jag ska bara scanna in den, och sedan får ni se den.

Tack än en gång för alla uppmuntrande ord.
Ni är så fantastiskt fina!


Broken,

Jag har en ångestklump stor som en fotboll i bröstet.
Det känns som att hela världen håller på att rasa samman, och jag har aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv.

Sädes(p)ärlor,

Ledsen för sen uppdatering, men jag har suttit och redigerat och pillat med den här filmen i stort sett hela kvällen. Jag lyckades inte ta bort alla hack, men de är sjukt roliga ändå. Att hitta en passande låt till det här klippet var supersvårt. Det slutade klassiskt, med en utav mina favoritkompositörer - Claude Debussy.


Musik: Claude Debussy - Golliwog's cakewalk.

Det var sannerligen ingen lätt sak att fånga de här små monstren på film. Systemkameran var för klumpig, och videokameran var utan batteri. Dessutom vill man ju inte skrämma de små liven med en massa kamerautrustning. Tur att man kan filma med mobiltelefonerna (hey, technology). Så, vi ställde telefonen en bit bort från boet, startade kameran och gick därifrån. Lätt som en plätt! Sedan fick den spela in i typ tio minuter, och klippet ovan är best of de tio minuterna. Typ. Det är egentligen best of två olika filmer, men det gör detsamma.

Det kliar förbannat (får man säga så?) mycket i fingrarna när jag ser dem. Det vore ju så lätt att bara råka få med sig en hem, och gosa med den i all evinnerlighet. Så lätt men ändå så fel. Självklart lämnar jag dem ifred, men jag är upprörande svag för allt som är litet, mjukt och fluffigt. Tror inte att jag är ensam om det, eller?


I'm all messed up, I'm so out of line,


Inne på damernas omklädningsrum. De får definitivt bakläxa på spegelstädningen.

Idag hälsade jag på mina föredetta arbetskamrater på mitt gamla jobb. Jag fick ett flertal konstiga blickar och massvis med knäppa frågor om mina ögonbryn. I don't blame them. Allt som allt, och de knäppa frågorna till trots, har det varit en väldigt trevlig dag. Det är himla fina grabbar, mina forna arbetskompisar.


Robyn - Dancing On My Own.

Jag försökte leta reda på den officiella musikvideon till den här låten, men no luck chuck (inbäddningskoden var inaktiverad, så det fick bli såhär istället). Hursomhelst så är den fantastisk. Både låten och videon är så jäkla amazing att det inte är sant. Det här är en utav de låtar som åtminstone jag kommer att dansa till i sommar!

Update: Tack Anneli för att du visade mig det rätta youtube-klippet, och tack Nathalie för vimeo-länken! Tackos!

How to: Fläta



Jag börjar med att rita upp formen på flätan. Jag är väldigt noga med att inte göra delarna likadana, för en fläta är ju ofta lite slarvig.

Sedan fortsätter jag med att rita upp de olika delarna. Jag gör dem mindre och mindre ju längre ner på flätan jag kommer.



Jag börjar skugga efter att jag ritat upp hela flätan. När jag skuggar så ritar jag böjda hårstrån. Det blir såklart mest realistiskt så. Jag försöker dessutom lämna highlightsen (mitten på varje flätdel) vita.

När jag skuggat hela flätan så går jag på den igen, den här gången med en lite mörkare (mjukare) blyerts. Jag fyller i mellan de olika sektionerna så att flätan får lite djup i sig. Jag låter hightlightsen vara vita på den här flätan. Ibland använder jag knådgummig för att göra highlights, men mitt knådgummi är spårlöst försvunnet så det fick bli på det här sättet istället.


Såhär ser den färdiga flätan ut. Den är otroligt slarvigt gjord, jag lade inte ner mer än en halvtimme på den. Men, det är i alla fall såhär jag går tillväga när jag ritar flätor.

Flätor kan vara lite knixiga att rita, så det kan vara en bra idé att använda en referensbild. Om ni googlar så kommer det antagligen upp flera miljoner bra bilder som ni kan utgå ifrån. Från början hade jag väldigt stora problem med de olika flätdelarna och vilken del som skulle vara överst respektive underst. Så, har ni problem - använd en referensbild!

Hoppas att den var till lite hjälp, trots det hafsiga utförandet.


Dagens flopp

När jag blir sådär riktigt uttråkad brukar jag oftast göra saker som jag egentligen inte borde. Typ som att klippa lugg, eller försöka lära mig jonglera med knivar. Idag blekte jag mina ögonbryn. Inte för att jag är fåfäng och ville se bra ut, utan för att jag inte hade någonting bättre för mig.



Det var länge sedan jag skrattade så mycket som jag gjorde när jag såg mig i spegeln. Jag ser verkligen inte klok ut (de är dessutom ljusare än på bilden). Men, det var i alla fall oerhört roligt och jag skrattar fortfarande när jag tittar på dem.

Nåväl. De kommer ju att växa ut och återgå till en lite mörkare nyans, men till dess ska jag faktiskt passa på att njuta av dem så mycket som jag bara kan. För, även om de inte är speciellt snygga så är de fruktansvärt underhållande.

Vad tycker ni om blekta ögonbryn? Är det någonting ni skulle kunna tänka er att ha?


Färg& musik, sommar& kyla.


Jag har, för omväxlings skull, bestämt mig för att inte stressa fram den här. Fokus ligger på detaljrikedom och uttryck. Det blir bara fel om man gör någonting bara för att man känner att man måste. Så, den här gången tänker jag inte pressa mig själv till att bli färdig så fort som möjligt.


Förresten. Himla bra låt, det här. Melodin är sanslöst vacker!



Update: Sorry, glömde säga vad låten heter. Det är i alla fall Hästpojken med Gitarrer&bas, trummor& hat.


AJiörat



Jag har så förtvivlat ont i huvudet idag. Våra nya grannar har pumpat Creedence Clearwater Revival på högsta volym i tre timmar, och det är inte alls så trevligt som det låter. De har nämligen Bad Moon Rising på repeat och jag tror att mina öron blöder. Men, jag bjussar i alla fall på en bild. Det är inte den bästa, men jag orkade inte ta fyrahundra bilder bara för att få en bra. Så, nu vet ni i alla fall hur jag ser ut. Intressant.



Nu ska jag, huvudvärk till trots, rusa iväg till en vän som jag inte träffat på jättelänge. Det ska bli fasligt skönt att komma härifrån och slippa Creedence för en liten stund.

Ha en fin kväll!
Puss!

Fågelbabies.



Sädesärlorna har byggt ett litet bo på golfrangen. I ett avlägset, trångt hörn ligger fyra små pippiungar och sover. Mamma och pappa Pippi är nitiska i sin omvårdnad. De kommer med mat stup i kvarten, och blänger elakt på en när man kommer för nära.



Jag vet att de här korten inte är så mycket att hurra för, men jag vågade inte gå alltför nära. Man har ju hört skräckhistorierna om fågelföräldrarna som överger sina barn för att de inte luktar fjädrar längre. Och så vill vi ju inte ha det, eller hur?



Det var i alla fall fyra söta fågelbäbisar som låg och sov bland yrande (och ibland livsfarliga) golfbollar. Himla charmigt faktiskt. 

Visst är de söta?


Jump,



Var det någon annan som reagerade på den makalöst fina himlen igår? Jag tog så många kort, men inget blev riktigt bra, så jag satte ihop dem till en liten film istället.



Allt som allt en väldigt trevlig kväll. Bortsett från kamikazemyggorna som envisades med att flyga in i munnen på mig.

Ha en fantastiskt fin fredagskväll!

Busy-wusy


Blyerts, akvarell och färgpennor.

Jag tycker om att ta med djur i teckningarna. Kommer att försöka göra mer sådant, faktiskt. Och nu insåg jag precis att den känns lite tråkig. Jag ska lägga mer tid på olika lager och kanske en bakgrund på nästa teckning. Tror att det kommer att göra en väldig skillnad, faktiskt.

Nu måste jag dock rusa.
Ha en superfab kväll, allihopa!

Cecilia Carlstedt

Det här med inspiration har alltid varit en knivig fråga. Säger man att man inspireras av någonting så blir man ofta anklagad för plagiat, och det sista man vill vara är en copycat. Men här är i alla fall en utav mina allra största inspirationskällor. Cecilia Carlstedt. Människan får till och med dasspapper att verka glamouröst. Denna limited edition designade hon för Lambi 2009.



Bilder från google.

Hennes sätt att blanda färger och material får mig att vilja rota i pappersinsamlingen och färga tidningspapperet i alla möjliga färger. Kompositionen i hennes verk är oklanderlig och allt hon gör känns så väldigt originellt och nyskapande. Hon har även designat på uppdrag åt både H&M och Whyred. Hur coolt?!


Bilder lånade härifrån.


Bilder lånade härifrån.

Jag har väldigt svårt att säga att jag gillar en bild mer än en annan, men av dessa fyra så tycker jag att bild nummer tre är tuffast. Vilken är er favorit?

Vill ni se mer utav henne så kan ni surfa in på Agent Bauer. Hennes sida hittar ni här. Där finns det en hel drös med fantastiskt duktiga illustratörer, stylister och fotografer. Har ni en stund över så tycker jag definitivt att ni ska besöka hemsidan.

Tack, förresten. Tack för alla förslag i föregående inlägg. Trots att jag startade den här bloggen för min skull, så känns det viktigt att ni som tittar in här gör det för att ni tycker om det som skrivs och tecknas. Just nu sprudlar jag av inspiration och nya idéer och det känns sjukt bra!


Hielp.

Jag behöver er hjälp.
Jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till. Det här är ju en konstblogg, men de dagar då jag inte lägger upp någonting jag tecknat eller målat så står det still i huvudet. Mitt liv är inte tillräckligt intressant att skriva om, och modebloggar finns det redan gott om. Jag har noll inspiration och just nu har jag inga idéer alls.


Det är så fint när solen lyser igenom löven.

Så, vad skulle ni vilja se mer utav? Musiktips? Andra konstnärer? Mer How To:s? Foton?
Snälla ni, överös mig med förslag!


RSS 2.0