The moments seemed lost in all the noise, a snow storm a stimulating voice.

Visst är det fint med olycksfåglar och klumpfötter. Jag tycker att det är det charmigaste som finns i hela vida världen. Jag är förtjust i människor som är partiska också. Det finns dock en sak som jag håller av mer än allt annat i hela oändliga universum (nej, det är inte ostkrokar (ja, det heter krokar och inte bågar) och det är inte klackiskor heller), och det är norrlänningar. Jag fullkomligt älskar de små liven. Jag är så väldigt fascinerad av alla fördomarna som existerar kring detta underliga folk, och jag tycker att det är helt fantastiskt att de inte skriker av skräck när de blir varse om att det är -35 grader kallt ute. Underbart.


Jag borde inte behöva propagera för denna del av landet. Den talar - än om det är på en egendomlig dialekt - för sig själv. Jag skulle däremot vilja föreslå att vi iscensätter en massuppflyttning till norrland. Jag blir självutnämnd projektledare för detta spektakel - såklart - och får således välja ut vilka som får följa med på denna dunderfina, och minst sagt spektakulära, resa. Ni som blir bortsållade behöver inte känna er ledsna, ni får allt som är söder om sundsvall. Who’s game?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0