Please don't say we're done, when i'm not finished, i can give you so much more.

Tänk dig att någon borrar in sin hand i ditt bröst. Tänk dig sedan att samma hand kramar och smeker ditt hjärta på ett sätt som både är ofattligt smärtsamt men oerhört fantastiskt skönt på samma gång. Så känns det när jag lyssnar på den här låten. Det värker i hjärtat av oinfriade löften, löften som lovats i det tysta. Löften om evig samhörighet och en vetskap om att det är löften som aldrig kommer att hållas. It makes no sense, jag vet. Det är hjärtesorg och svek, men samtidigt så fruktansvärt vackert. Det är lika kallt och rått som en mörk januaridag, men ändå varmt och tryggt. Det är fel och rätt, svart och vitt. Det är alla känslor som finns i hela världen, på en och samma gång, som rusar genom kroppen. Det är överväldigande och sorgligt. Det är kärlek och det är brustna hjärtan. Det är en spricka i någonting som man varken kan se eller ta på. Det är fantasi. Det är min fantasi. Det är det jag alltid velat ha, men aldrig kommer att få. Det är min egen ryggradslösa feghet. Det är livet och besvikelserna, det är det onåbara fantastiska. Det är allt. Allt som någonsin är värt att kämpa för. Det är du.




Den här låten har varit med mig dag och natt sedan i somras. Den är ett minne. Den är det vackraste jag vet. Den är mitt liv. Jag kom ihåg när jag hörde den första gången. Jag hade fått ett sms där det stod att "fan, frida, du måste lyssna på den här låten". Jag hade självklart höga förhoppningar, som det alltid är med musiksms (de sms:en jag tycker allra bäst om). Jag låg i min säng, letade upp den på spotify och de första 10 sekunderna av låten fick mitt hjärta att slå volter. Det var musikmagi. Den magi som får hjärtat att stanna, för att sedan börja slå itakt med musiken. Jag började hyperventilera, jag kunde inte andas. Den var fullkomlig i all sin enkelhet. Det finns låtar som betyder något, det finns låtar som man har minnen till och så finns det musik som förändrar ens liv. Den här låten är allt på en och samma gång.



Kommentarer
Postat av: D

Sometimes, I still need you

2011-11-15 @ 04:14:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0