Fightclub.

Klockan är tio i tre på morgonen. Det är nyårsafton, och jag är ganska grinig. But why, but why är du grinig? Kanske ni frågar er. Jo, det ska jag tala om. För att jag h a t a r datorer. Min dator är den illvilligaste, den minst samarbetsvilliga och antagligen den mest ondskefulla maskinen i världen. Jag hade scannat in, fixat till och fyllt i hela håret på illustrationen nedan. Klockan var då strax efter midnatt. Tre sekunder innan jag skulle spara den, så slocknar datorn. Bara sådär. Helt utan förvarning. Jag kunde ju liksom inte bli arg heller, eftersom jag borde ha sparat själva processen. Jag får alltså skylla mig själv. Men den kunde ju åtminstone ha sagt till innan. Det hade varit fint. Att jag gillar versionen med lite mindre färg allra bäst är bara sorgligt.


Mindre färg.


Mer färg.

Det var någon som frågade hur lång tid det tar att göra en sådan här illustration. Jag tror att den här tog typ fem timmar att göra, och då är färgläggningen i Photoshop inräknad. Bakgrunden är, som ni kanske ser, digitalt gjord. Den finns där på originalteckningen också, fast där är bakgrunden svart och bokstäverna vita.

Hoppas att ni får en alldeles fantastisk nyårsafton!
Ta det för allt i världen försiktigt, och var rädda om er.

Pisces.



Det finns tre fiskar i den här. Ser ni dem?

En illustration per dag.

Jag har gett mig själv en utmaning. Från och med idag, och en vecka framåt, kommer det att ploppa upp en ny illustration per dag här. Inget superfancy, eller så. Bara annorlunda. För att få liv i placet igen (läs: för att lindra mitt dåliga samvete). Eller något sådant.

En illustration om dagen, alltså, och vi börjar med den här.






Sedan tänkte jag vara sådär skrämmande häftig och interagera med er - det sista illustrationsmotivet får ni bestämma. Så kom med era bästaste idéer. Ska det vara en känsla, en händelse, en kändis, en dödssynd eller kanske något annat?

Gigantor.

Illustrationer är någonting jag väldigt, väldigt sällan håller på med, men när jag väl gör det så kommer jag på mig själv med att tycka att det är asroligt. Det är så mycket friare än porträtteckning, och man behöver inte stirra sig galen på en referensbild. Dessutom går det fort.


Den är gjord med akvarell och pigmentliner. Bakgrundsfärgen är tillagd i Photoshop.

Nu har jag dock ingen aning om vad jag ska teckna härnäst. Så, om ni vill får ni gärna komma med (pälslösa) förslag. En bloggerska? En kändis? Min mamma? Har ni några idéer?

fox:y.


This is the slutresultat på wip:en i förra inlägget. Det ska föreställa Angelina Jolie.

Ska jag vara helt ärlig så är jag lite förvånad att den här teckningen blev så bra som jag tycker att den blev. Jag lade visserligen ner ganska mycket tid på den, men jag fokuserade nästan enbart på ögon och läppar. Håret hade kunnat få lite mer loving, men vad tusan. Det är i alla fall bättre än förra AJ-porträttet.

Jag har använt mig av blyertspennor i hårdhetsgraderna 2h, h, f, 3b & 5b. Jag hade även en stiftpenna (0,3mm) för att få till de allra tunnaste linjerna. Jag använde ett knådgummi till highlightsen och för att ljusa upp huden, samt suddbitar för att sudda fram slingor i håret. Jag hade tortillions (stompfers) och pappersnäsdukar till att mjuka upp bakgrund och hy, och ja. That's all.

Förresten. Reproduktionerna börjar ta slut (crazy!!), och jag kommer inte att ha möjlighet att trycka upp fler förrän i slutet av januari. Så, om du är supersugen på en till dig själv, eller om någon utav er vill ge bort några i julklapp, då får ni hemskt gärna maila in beställningen redan nu. För att vara på den säkra sidan.

Say whaaaat.

Jag har inte så mycket mer än den här WIP:en att visa. Det känns som att jag lider utav akut tidsbrist (alternativt så är det jag som är ofantligt långsam, har inte forskat så mycket i det), dagarna går så fort att det känns som att de inte ens börjat. Men, den ynka timme dagsljus som norrland bjussar på är faktiskt väldigt fin. Och väldigt uppskattad.



Oh, förresten. Jag var med om en mycket egendomlig sak häromkvällen.
Jag och min syster stod i köket och larvade oss, och helt plötsligt ser vi en jättehund utanför fönstret. Vi tänkte att det måste vara någon muterad ras, tills vi upptäckte att den hade horn. Det tog ett tag att greppa att det faktiskt inte var en genmanipulerad hornhövdad bjässe till hund (för det hade ju varit mycket mer logiskt), utan en ren. En livs levande. Med tillhörande familj.

Så, klockan elva en måndagskväll i december så traskade det alltså förbi en renhjord (nåja, de var åtminstone fem stycken) utanför vårt hus.
Vi bor mitt i ett villaområde.
I stan.

ibristpåannat,

Eftersom hundvalpen som jag vaktar tar upp så galet mycket tid, så har tecknandet hamnat lite vid sidan om. Det jag däremot har hunnit göra är ett lite annorlunda Facebook-album. Jag ville föreviga min mors och systers Uppsala- och Stockholmsbesök med någonting annat än fotografier, så jag beslöt mig att illustrera dagarna istället. För, ibland räcker kameran inte till för att förmedla hur fint ett ögonblick är.


Av alla de illustrationer som jag gjorde, så är denna min absoluta favorit. Det är min bror och hans fina, fina flickvän.


Mr. Jay Smith fick också vara med på ett illustrationshörn. Den blev inte särskilt lik honom (osäker på om hans bringa är sådär hårig), men till mitt försvar kan jag säga att jag gjorde den i mörkret, framför tv:n.

Glöm int' bort the competition. Den slutar på tisdag, så än har ni ett tag på er!

RSS 2.0