Är det höst nu? Snälla?

Morgonstund har guld i mun. Typ.
Såhär brukar i alla fall mina mornar se ut. Kalla som attan, men ändå charmiga. Har man Lio i ipoden så blir visserligen det mesta charmigt och kärleksfullt och alldeles, alldeles underbart. En väldigt dryg och uppstoppad arbetskamrat kan bli ens bäste vän när man lyssnar på bra musik, och människor som man inte alls har någonting gemensamt med blir en omedelbar själsfrände. Fantastiskt, ain't it? Men, det är fokus på höstmorgonen och inte på fenomenalt irriterande coworkers.

 

morgon




Lyssna på Minor Majoritys - What I deserve.  Den är så fin så jag dör.

 


Underbara lördag.

Jag är nog den sämsta konstnären i hela världen. Ateljén (som är maskerad som ett vardagsrum) är ingen kaotisk fristad, utan snarare ett organiserat helvete. Jag hatar det. Jag avskyr att jag måste ha en fläckfri ordning för att inte förlora förståndet, men mest av allt hatar jag att det sitter en tönt och spelar nhl 2010 i min ateljé. Det är visserligen hans vardagsrum lika mycket  som det är min skaparhörna, men ändå .. Jag försökte markera mitt revir genom att:

1. Kleta in honom med grundfärg.
2. Sjunga en hysteriskt monoton version av Chasing Cars.
3. Ställa den 2x2 meter stora canvasduken framför tv:n.

Det enda jag lyckades med var att få honom att stänga av ps3:n. Jag är dock inte helt övertygad om att det var min förtjänst. Barcelona och Atletico Madrid kan visst få vilken fjant som helst att göra ungefär vad som helst i hela världen. Utom att gå och lägga sig.

Jag vet min plats.
Framför spisen. Tillsammans med The XX och ett glas cola light.
Tjo.


Följ min blogg med bloglovin

RSS 2.0