Evolved


Det må kanske vara jordens sämsta fotografi, men hoppas att känslan kan transcendera genom skärmen ändå. Känslan av ensamhet och frustration. Hopplöshet kontra styrka. Vetskapen att allt som räknas och är viktigt, det kommer i sinom tid att ordna sig. Bör kanske inte säga så mycket, låta den tala för sig själv. 

Fako är no1, precis som det ska vara, i en serie av utrotningshotade djur som skall vara färdiga i slutet av maj/början av juni. Information som säkerligen inte är av något intresse, men när jag väl börjat skriva är det tydligen relativt svårt att sluta. 
 
Det var allez  
 

Hiraeth

 
Tusch och softpastell.

hiraeth.
(n.) a homesickness for a home to which you cannot return, a home which maybe never was; the nostalgia, the yearning, the grief for the lost places of your past.
 
Ni vet, när man är sådär fullkomligt melankolisk och nedstämd och man facetime:ar med en kompis som bor flera mil bort och hon ser hur sorgsen man är och hon säger att hon kommer, utan att man ens hunnit säga någonting, trots att hon har så många andra viktiga saker att göra - det är kärlek. Empati är möjligtvis den absolut mest värdefulla egenskapen en människa kan besitta. 

Ovanstående artwork är, precis som förra, inspirerat. Tänker inte alls ta åt mig äran för idén. De bästa idéerna kommer nämligen från andra håll. Så, var vaksamma var ni har er. Hitta den och var rädd om den  ♥



Stars

Akvarell! (test från instruktionsvideo). 
 
 
 

The spiritual warrior.

Promarker, bläck och akvarell. 45x60 cm.

"She's serene, calm and domestic in her domain"

Har, efter att ha inspirerats något oerhört, fastnat vid djur och hybridvarelser och saker som betyder någonting. Förstår för tillfället inte hur jag har kunnat ägna så mycket tid åt realismen och grafitporträtten - vad berättar de egentligen? Får nästan svindel när jag tänker på hur mycket tid jag har lagt ner på dem, men någonstans i mitt huvud finns det ett ytterst logiskt resonemang som säger att den tekniska biten är värdefull, även om man inte ägnar sig åt grafit och realism. 

Så. 
Det var allt 


Det här med utmaningar!

 
Hörrni, alla extremt teckningssugna och konstintresserade människor - vet att ni är ett helt gäng ju! Det vore så roligt om ni gick och tittade på detta på Instagram ( https://instagram.com/weekly_art_challenge ). Gå in, följ och anta utmaningen. Än så länge är vi inte så många, men ju fler desto roligare! Om ni inte vill vara med och rita så får ni i alla fall se en drös med begåvade människor som skickar in väldigt kreativa bidrag. 

Jag har gjort den som är längst upp till vänster (mitt typ andra försök med promarkers), samt den som är under (den är sabbritad i blyerts). De andra bidragen står en otroligt talangfull vän för. Han är kung! 

Som ni anar så var första utmaningen Michael. Tror att nästa kan ha med djur att göra.. ;) 

Så, såhär i höstrusket och den kommande vintern - in och like:a och följ, det kommer bli så roligt! 
 
Vi ses på Instagram, under weekly_art_challenge !
 
xoxo ❤ 
 
 
 
 

Poppies

 
Att utbilda sig har visat sig vara relativt produktivt för detta forum också. Hur länge sedan var det sedan det visades två bilder (jag menar; my god!!) på så kort tid? Typ år. Minst! 

Detta är en uppgift i landskapsmåleri som vi skulle göra. Den är gjord i akryl på golvpapp. Efter ett mindre utbrott så ligger denna numera någonstans på en soptipp. En smärre överreaktion kan ju tyckas såhär i efterhand, men just då var det oerhört tillfredställande att riva sönder den. 

Var rädda om varandra! 

a long way from home.

Gjord i grafit i olika hårdhetsgrader, det svartaste svarta åstadkoms med kol. 

He came from the mountains. He used to roam them freely, until they came for him. They wanted to capture him, hurt him. Kill him. All because of what he was. His life is still intact, but he's spending the rest of his life behind bars, in a cage made of society and men, longing for the day he'll be able to return home ❤ 
 

it's alive.

 
Texterna som, enligt min egenhändigt hopkokade hittepå-kutym, skall bifogas med bilder och teckningar har alltid varit den mest komplexa biten. Det är svårt att veta var gränsen går, hur öppen det är "okej" att vara och hur mycket man klarar att dela med sig av när man är norra halvklotets mest konflikträdda människa. Så, i vanlig ordning tror jag att vi får nöja oss med det Sky Ferreira-inspirerade porträttet, och sedan gå ut och njuta av det fantastiska vårvädret som Stockholm bjuder på idag. 

Var snälla mot varandra

superianation,

 
Superianation:

|səˌpi(ə)rēəˈnā sh ən| (superiority + alienation)
n. frustration due to other people not understanding everything exactly as you mean it, not processing emotion in the way you do, or generally not being as smart as you.

 

Jag hoppas innerligt att ni mår bra, allesammans! Det har varit lite tumbleweed-varning i kommentarsfälten, vilket är fullt förståeligt med tanke på att hela bloggen osat stäpplöpare och dammsamlare under en rätt lång period (men det går framåt!). Har ni tid, ork och lust så får ni gärna slänga in ett ord eller två så jag vet att ni fortfarande lever och har det bra!


Perception

“Beauty is no quality in things themselves: It exists merely in the mind which contemplates them; and each mind perceives a different beauty.” ~ David Hume.

Undertill.

 
Här är ännu en sak som jag hittade i en bortglömd mapp i datorn. Jag hade en period för ett tag sedan då  jag helt och hållet ägnade mig åt att teckna trasiga, smutsiga och allmänt coola saker (tänk skelett, mörker och svärta). Jag är fortfarande väldigt fascinerad av skelett och jag tycker att de är vanvettigt vackra.

Anananas.

Har hittat en hel massa illustrationer och teckningar på datorn. Ni vet, sådana där saker som man bara rycker på axlarna åt och inte har lagt ned alltfär mycket tid på. Sådana saker som aldrig riktigt känns värda att visa upp. Men, eftersom jag helt och hållet övergått till monsterprojekt (saker som tar en halv miljard år att färdigställa, typ), så blir det ju lite tomt här. Då blir dessa småprojekt en rätt okej utfyllnad. Framför allt om man GIF:ar till dem i tokiga färger. 

 
 

Såja.

 
Den här har legat och vilat i datorn i ett par veckor. Dels för att jag inte är nöjd med den överhuvudtaget och dels för att.. ja, jag vet inte. Den känns inte rätt, bara. Men så kan det ju vara ibland. Jag tyckte i alla fall att bilden på Kenza och hennes man var väldigt tjusig, och även om blyertsversionen av den inte är lika magisk så var det värt ett försök.
 
Något som däremot känns rätt är allt annat. Den svacka jag har befunnit mig i är i allra högsta grad fortfarande en gigantisk grop, men den känns inte lika avgrundsdjup längre. Kanske är den antågande sommaren, kanske är det mina fantastiska katter eller kanske är det bara på väg att bli bättre. Jag vet faktiskt inte, men jag tänker banne mig njuta av varje sekund.
 
Med det vill jag tacka för att ni fortfarande hänger kvar. Ni är bäst!
 
 
 
 
 

Realism.

Jag lämnar denna öppen för tolkning, och passar samtidigt på att skicka ut en massa virtuella kramar till er allihopa. En extra stor kram går just nu till världens bästa Kan Dee

I'm going to leave this open for your own interpretation, and at the same time I'd like to take the opportunity to send out a virtual hug to each and every one of you. An extra big hug goes out to the very talented Kan Dee!
 

För min syster.

 

Jag hade egentligen inte tänkt publicera denna. Den känns nämligen inte helt rätt. Det finns många saker som aldrig någonsin känns helt färdiga, och det är okej - men att det inte känns helt rätt är inte det. Okej, alltså. Det här med att den inte känns helt rätt speglar visserligen hur jag känner mig just nu - inte helt rätt, så då kanske det är okej ändå.


.